KRITIKERNA VÄLJER 2022: Paul T Davies

Paul T Davies blickar tillbaka på teateråret 2022 och listar sina topp 10-föreställningar enligt kritikerns val.

2022 kändes som året då teatern försiktigt började träda fram ur kulisserna för att återigen inta scenens mittpunkt. Visst förekom det inställda föreställningar i sista minuten, avhopp i ensemblen och en del besvikelser. Sektorn och publiken står dessutom inför stora utmaningar framöver. Men jag hade turen att få se några fantastiska verk, och här är min kritikerrankade topp-tio-lista över året som jag upplevde det!

Francesca Martinez och Francesca Mills i All Of Us. Foto: Helen Murray 1.    ALL OF US. NATIONAL THEATRE.

För mig var detta året då inkludering tog ett stort kliv framåt (se även några av valen nedan). Det kan ha berott på urvalet av produktioner, men det verkade som om fler mångsidiga talanger fick större möjligheter. Francesca Martinez brinnande, roliga, kraftfulla och arga pjäs – sprungen ur levda erfarenheter – lät inte publiken slippa undan i sin skildring av den brittiska socialförsäkringens bedömningar av personer med funktionsvariationer. Dess medmänsklighet gör den till min New Play of the Year.

RECENSION: All Of Us, National Theatre (Dorfman Theatre) ✭✭✭✭✭

Jerusalem med Mark Rylance i huvudrollen, 2011 års uppsättning. 2.    JERUSALEM.

Jag hann aldrig recensera den, men nyuppsättningen bekräftade min åsikt att detta är 2000-talets bästa pjäs – och Mark Rylance dess främsta skådespelare. Åren har gett pjäsen ytterligare mognad, en underbar ensemble och en oförglömlig upplevelse.

Caroline Quentin (Mrs Malaprop). Foto: Brinkhoff Moegenburg 3.    JACK ABSOLUTE FLIES AGAIN. (National Theatre)

Det fanns en hel del snobberi kring Richard Beans och Oliver Chris nytolkning av The Rivals, men jag älskade denna bullriga och livliga teaterkväll! Det kändes som om alla hämningar var släppta, och Caroline Quentin var en oförglömlig Mrs Malaprop – jag citerar fortfarande hennes repliker när jag tror att jag kan komma undan med det! Oerhört underhållande.

RECENSION: Jack Absolute Flies Again, National Theatre ✭✭✭✭✭

4.    REASONS YOU SHOULDN’T LOVE ME. (På turné/Paines Plough.)

Amy Triggs monolog var direkt, rapp, tankeväckande och inspirerande. I rollen som Juno blottar hon vardagens fördomar och sexism, leende ”som en clown som fått sparken från cirkusen”. En riktig tour de force.

RECENSION: Reasons You Should(n't) Love Me, Mercury Theatre Colchester ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

5.    GRAV (EDINBURGH Fringe Festival.)

Härligt att vara tillbaka på Edinburgh-festivalen. Det är ingen ny pjäs, men jag hann äntligen se Owen Thomas vackra verk om den walesiska rugby-legenden Ray Gravell. Ett perfekt manus mötte en perfekt skådespelare; mitt walesiska hjärta sjöng och tårarna föll. Ett vackert arbete.

RECENSION: Grav, Gilded Balloon, Edinburgh Fringe ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

Foto: The Other Richard 6.    PSYCHODRAMA (Edinburgh Fringe)

Jag hoppas att Matt Wilkinsons pjäs får ett liv även efter festivalen. En skådespelerska provspelar för en ny scenversion av Psycho, och gränsen mellan verklighet och teater blir allt suddigare. Emily Bruni var trollbindande, och berättelsens vändningar var både engagerande och häpnadsväckande.

RECENSION: Psychodrama, Traverse Theatre, Edinburgh Fringe ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

David Harbour, Bill Pullman och Akiya Henry. Foto: Marc Brenner 7.    MAD HOUSE. (West End)

Skådespelartriumviratet David Harbour, Bill Pullman och Akiya Henry bar Theresa Rebecks pjäs, med mörka undertoner av Letts och McDonough! Dialogen var vass och sarkastisk, och tempot i uppsättningen var på högvarv.

RECENSION: Mad House, Ambassadors Theatre London ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

8.    THE PARADIS FILES (GRAEAE)

Fylld av originalitet berättade Graeaes opera om ”Den blinda förtrollarinnan” Maria Theresia von Paradis en historia som förtjänar att bli mer känd, och scenen fylldes av enastående talanger.

RECENSION: The Paradis Files, Mercury Theatre Colchester ✭✭✭✭✭ 9.    JORDAN GRAY – IS IT A BIRD?

Jag missade den i Edinburgh, men är så glad att jag hann se den på Soho Theatre (innan föreställningen på London Palladium!). Allt du kan ha hört om den här showen är sant – hysteriskt rolig, tankeväckande och helt fantastisk! Missa inte Jordan Grays fortsatta äventyr!

10. FOR QUEEN AND COUNTRY. (ARMY AT THE fringe, Edinburgh).

En öppet homosexuell man som släpps ned bakom fiendens linjer och arbetar som dragshow-artist i Paris under nazisternas ockupation? Berättelsen om Denis Rake borde vara mer välkänd – den är perfekt för vita duken såväl som för denna märkvärdiga pjäs.

RECENSION: For Queen and Country, Drill Hall, Army at the Fringe ✭✭✭✭✭

När vi nu försiktigt rör oss in i det nya året får vi hoppas att kreativiteten fortsätter att blomstra även under de svåraste omständigheter. Varme hälsningar och må allt ert drama utspela sig på scenen!

ANMÄL DIG TILL VÅRT NYHETSBREV FÖR ATT HÅLLA DIG UPPDATERAD

Besök regelbundet vår avdelning för RECENSIONER för att ta del av Kritikerns val.