RECENSION: The Little Prince, Omnibus Theatre London ✭✭✭✭

Mark Ludmon recenserar Lille prinsen på Omnibus Theatre i London

Lille prinsen på Omnibus Theatre, London. Foto: Dan Tsantilis Lille prinsen

Omnibus Theatre, London

Fyra stjärnor

Trigger goes here

Berättelsen om Lille prinsen har förtrollat både barn och vuxna i närmare 80 år med sina hjärtliga budskap om vänskap och empati. Passande nog för denna givmildhetens tid sätter Omnibus Theatre upp en ny dramatisering av Sally Pomme Clayton, som riktar sig till barn men som även bjuder på gott om glädjeämnen för den vuxna publiken.

I regi av Marie McCarthy håller sig föreställningen till en början nära Antoine de Saint-Exupérys originalbok. Ramhandlingen kretsar kring en pilot som nödlandar i öknen och befinner sig helt ensam – bortsett från en märklig ung man som påstår sig vara på besök på jorden från sin hemplanet, asteroid B612. Föreställningen får sedan ordentlig fart när Lille prinsen börjar berätta historien om hur han hamnade där.

Lille prinsen på Omnibus Theatre London. Foto: Dan Tsantilis

Med Comfort Fabian i titelrollen, storögd och oskuldsfull, får vi träffa en rad fantastiska utomjordiska karaktärer som spelas av de två andra medlemmarna i ensemblen. Royce Cronin är särskilt magnifik som den blommiga ”legendariska Rosen” – en skäggpryd vision i röd- och gröndekorerad tyllkjol, glittrig svart topp och skimrande grön mantel, vars vresiga krav driver ut Lille prinsen på en resa för att upptäcka vänskapens sanna innebörd. Vera Chok glänser särskilt som räven, som med hungrig blick granskar barnen i publiken på jakt efter kycklingar att både bli vän med och äta upp.

Lille prinsen. Foto: Dan Tsantilis

På sitt egna, finurliga och fantasifulla sätt utforskar sagan vänskapens natur, vikten av att ta hand om sin planet och att inte döma efter utseendet. Men här ryms också massor av trams, skämt och interaktion som underhåller de yngsta, tillsammans med vackra effekter som manar fram ett stjärnbestrött universum signerat scenografen Sophia Pardon, ljusdesignern Rachel Sampley och ljuddesignern Jon McLeod. Föreställningen rekommenderas för åldrarna ”fyra till 104” och fick tummen upp av mina två följeslagare, åtta och elva år gamla, som båda lämnade teatern med breda leenden.

Spelas till och med 30 december 2019