RECENSION: Cirque Du Soleil Luzia, Royal Albert Hall ✭✭✭✭✭

Douglas Mayo har sett Luzia, årets föreställning från Cirque du Soleil som just nu spelas på Royal Albert Hall i London.

Varje år intar Cirque du Soleil sin månadslånga gästspelsperiod på Londons anrika Royal Albert Hall, och varje år ser jag fram emot det spektakel och den konstnärliga briljans som de levererar gång på gång. I år utlovades den nya showen Luzia, beskriven som "En vaken dröm om Mexiko" – en föreställning som ska spegla landets okuvliga anda, starka karaktär och folkets rena viljestyrka, och i detta har de lyckats beundransvärt.

Luzia är en show fylld av tematiskt vackra bilder som binder samman denna extraordinära upplevelse. Kolibrier (Picaflores) bländar publiken med sina hopp genom ringar, mexikansk filmhistoria används för att visa Ugo Laffolays tyngdlagsutmanande skicklighet på handståendestöd, och fotbollsdansen med Abou Traore och Laura Biondo tillför gatuanda och ungdomlig entusiasm till denna mexikanska fantasi.

Det bjuds på gott om akrobatik i Luzia, bland annat med en maskerad brottare som utförde 360-graders rotationer som fick publiken att flämta. Stephen Brines nummer i strapatsar kombinerades med en tigerliknande varelse och vatten, vilket skapade en visuellt lekfull och vacker rutin, medan numret med ryska gungor skickade kroppar genom luften på ett sätt som måste ses för att man ska tro det.

Ett extra omnämnande i år går till Aleksei Goloborodko, vars vighetsnummer var bland det bästa jag sett på senare tid, samt till det vackert utförda numret med Cyr-hjul och trapetsdans som var utsökt i sin rörlighet.

Musikaliskt tillförde Luzias fantastiska ensemble och sångerskan Majo Cornejo en underbar mexikansk smak till stycket, och inslaget av en magisk vattenridå gav Luzia en helt ny dimension – både visuellt och komiskt, då Fool Kollers clownnummer tog oss med genom denna otroliga resa.

Magin med Cirque du Soleil är att denna grupp av otroligt talangfulla artister får allt att se så enkelt ut. Men inget kunde vara längre från sanningen; varje kväll utmanar de varandra och utför respektingivande rutiner för publiken världen över. Cylios Pytlaks extraordinära jongleringsnummer visade att dessa rutiner inte är lätta. Det visar att artistens förmåga att fängsla en publik även efter ett litet missöde är av största vikt, och att den rena karisman för att nå ut (i det här fallet till en publik på flera tusen) är livsviktig. Cylios hade publiken i sitt grepp hela tiden, och mot slutet av sitt nummer fick han oss verkligen att uppskatta skickligheten hos de artister som kommer till London varje år för att underhålla oss. Bravo!

Jag är en självutnämnd "Cirque-junkie" som har sett de flesta av deras häpnadsväckande produktioner i Vegas, men för mig är det de årliga föreställningarna på Royal Albert Hall som presenterar talang i dess mest råa form på scenen, och år efter år fortsätter de att förvåna mig.

Vad mer kan jag säga än att Luzia är Magnifico!

Foton: Matt Beard

BOKA BILJETTER TILL LUZIA

https://www.youtube.com/watch?v=anIIJ6JumZI