RECENSION: Lipstick, Southwark Playhouse ✭✭✭✭

Sophie Adnitt recenserar Lipstick, en pjäs av Lily Shahmoon som nu spelas på Southwark Playhouse.

Helen Aluko (Jordan) och April Hughes (Tommy) i Lipstick. Foto: Lidia Crisafulli Lipstick

Southwark Playhouse

Fyra stjärnor

Boka biljetter

Tommy och Jordan är två sextonåriga killar vars tankar upptas av GCSE-prov, skolresor, tjejer och Tommys böjelse för att måla läpparna i en djärv röd nyans hemma i sovrummet – och det är bara början. Kön, sexualitet och psykisk hälsa utforskas alla i Lily Shahmoons pjäs Lipstick, som nu går på Southwark Playhouse, men i samtliga fall sker det flyktigt. Pjäsen tycks aldrig helt villig att landa i ett centralt ämne, vilket tidvis får den att kännas något diffus.

Helen Aluko (Jordan) och April Hughes (Tommy). Foto: Lidia Crisafulli

Bortsett från detta har Shahmoon skrivit en väldigt, väldigt bra pjäs. Språket och tonårskillarnas sätt att prata är väl fångat, och humorn är prestigelös och naturlig, ofta sprungen ur igenkänningen i vissa uttalanden. Tonårsångest och hormondrama utnyttjas till fullo, och dialogen är både realistisk och mycket underhållande. Shahmoon har fingertoppskänsla för när berättelsen behöver drivas på och när den ska dröja kvar, och speltiden på 70 minuter flyger förbi. Ibland tänjs det på trovärdighetens gränser (det är lite svårt att köpa att två sextonåringar tar sig in på nattklubb så pass enkelt), men det förtar inte helhetsintrycket av det starka manuset. Handlingen överraskar och undviker klichéer hela vägen till slutet, utan att någonsin vara nedlåtande mot publiken eller ta till billiga chockeffekter.

Helen Aluko (Jordan). Foto: Lidia Crisafulli

Vi möter bara Jordan och Tommy på scenen, men Charlie Smiths utmärkta ljuddesign skapar en hel värld runt dem. Särskilt skickligt gestaltas det när Jordan sätter på sig hörlurarna för att dränka ljudet av sina föräldrars gräl. Alex Lewers ljussättning utnyttjar Playhouses intima scenutrymme ”The Little” som en fördel snarare än en begränsning, med en intelligent design där inte en kvadratdecimeter går till spillo. Ed Whites regi håller föreställningen tydlig och ren genomgående och undviker rörighet på den kompakta scenen.

April Hughes som Tommy. Foto: Lidia Crisafulli

Helen Aluko som den utåt sett självsäkre Jordan och April Hughes som den blygare men självmedvetne Tommy är båda enastående. Det är lätt att glömma att det faktiskt är två kvinnliga skådespelare som porträtterar pojkarna; de har verkligen satt varje gest och kroppshållning, från ryckningar på axlarna till det typiska tonårsstoltserandet. Båda karaktärerna är vältecknade med egna drag och vanor, samtidigt som de har en naturlig kemi som utvecklas vackert under pjäsens gång.

Slutresultatet är en pjäs som är oväntat mjuk och ömsint, om än med ett understråk av mörker som inte går att ta miste på. Som ett alltigenom hantverksmässigt skickligt stycke dramatik står sig Lipstick mycket starkt. Spelas till och med 28 mars på Southwark Playhouse.