RECENSION: The Shark Is Broken, Assembly George Square, Edinburgh Fringe ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar The Shark Is Broken, som nu spelas på Assembly George Square som en del av Edinburgh Fringe

The Shark is Broken. Assembly George Square, Edinburgh Festival Fringe.

15 augusti 2019

4 stjärnor

Boka biljetter

Guy Masterson har gett oss så många fantastiska produktioner på Fringe genom åren, och här är ännu en föreställning av högsta kvalitet vad gäller både skådespeleri och presentation. Det här är en djupt originell pjäs som kretsar kring en kulturell ikon vi alla känner till och älskar! Året är 1974 och Shaw, Dreyfuss och Scheider sitter fast under inspelningen av en film som de har föga förtroende för, främst för att den mekaniska hajen ständigt går sönder. Ja, det handlar om Hajen, och denna underbara pjäs ger en knivskarp, underhållande och gripande inblick i Hollywood och kändisskap.

Pjäsen bjuder på ett unikt perspektiv då en av medförfattarna (tillsammans med Joseph Nixon) är Ian Shaw, son till Robert Shaw, som här spelar sin egen far. Som han själv erkänner i programbladet är han kusligt lik sin far i rollen som Quint, särskilt med mustaschen på plats. Han gör ett ärligt porträtt av den far han älskade, trots dennes brister – där alkoholen var en av dem. Men rollbesättningen är klockren rakt igenom, med Duncan Brody som Scheider/Chief Brody och Liam Murray Scott som Dreyfuss/Hooper. Allteftersom inspelningen drar ut på tiden och hajmaskinerna går sönder, ägnar sig männen åt att bjäbba, spela om pengar, bråka och reflektera över berömmelsen och sina liv. Shaw och Dreyfuss ryker ständigt ihop; den äldre skådespelaren är cynisk inför yrket, saknar familjen hemma på Irland och känner att hans arbete saknar värde, vilket krockar med den yngre kollegans ego och törst efter berömmelse. Fredsmäklaren är Scheider, lugnets och förnuftets röst – och dessutom, herre gud så underbart, ganska tråkig!

Pjäsen är förstås skriven med facit i hand och innehåller hysteriskt roliga diskussioner om Hajen och filmmediet. De förväntar sig alla att filmen ska floppa, när den i själva verket blev den första ”officiella” sommar-blockbustern och förändrade branschen för alltid. Dreyfuss berättar att Spielberg har pratat med honom om sin nästa film, som ska handla om snälla utomjordingar (Närkontakt av tredje graden), och Scheider bedyrar att det aldrig kan bli en uppföljare till Hajen, och att han aldrig skulle ställa upp om det blev en (vilket han gjorde!). Men det är Shaw som verkligen berör, särskilt när han som Robert berättar om sin fars död. Det är tydligt att han minns sin älskade far, och det tal som Quint håller i slutet av pjäsen är en fantastisk hyllning. Utöver det är själva pjäsen en hyllning till Hollywood och filmens magi. Lägg därtill glimtar av DET där soundtracket, så lär du sitta och titta på filmen igen kort därefter!