Kritikernas val: De 10 bästa pjäserna i West End – 1 april 2015

Vilka pjäser bör du se först i London?

Vi har sammanställt den här listan för att spara dig besväret att behöva klura ut det själv! Det här är helt enkelt vår syn på saken – och alla har ju sin – baserad på våra recensenters omdömen. Vi uppdaterar listan regelbundet så att nya produktioner hamnar på din radar, och vi väger alltid in när originalensembler byts ut.

Pjäser som har spelats i mer än tre år är inte med på listan – det här är ett urval av nya eller relativt nyligen uppsatta produktioner som spelas i London just nu.

Så se till att boka in dem!

1. A View From The Bridge

I centrum av den mänskliga stormvind som piskas upp kring Jan Versweyvelds avskalade scenografi står Mark Strong för en fullkomligt magnifik, hypnotisk och felfri prestation. Senig, muskulös och likt en vulkan på gränsen till utbrott – Strongs extraordinära Eddie är en rolltolkning av den sort man bara får uppleva en gång per generation.

Läs vår recension | Den här föreställningen är UTSÅLD

2. Oppenheimer

Morton-Smith har skrivit ett mästerverk som Angus Jackson har rollbesatt och regisserat på ett sätt som ger texten full kraft och lyster. Samtliga skådespelare levererar på absolut toppnivå. John Heffernan, som i huvudrollen bär merparten av pjäsen på sina axlar, är i världsklass. Han är magisk, föränderlig och helt enastående.

Läs vår recension | Boka nu

Ralph Fiennes och Indira Varma i Shaws Man and Superman 3. Man and Superman

Längst fram i strålkastarljuset håller Ralph Fiennes i en fullkomligt strålande form, axlande ett enormt arbete med komplicerad och tät dialog. Han har en outtröttlig energi och trots att han levererar texten i ett rasande tempo, ger han varje ord dess fulla värde och gör varje stycke kristallklart. Han är fenomenal, som en blixt av instängd elektricitet på scenen. Simon Godwins bländande produktion får Shaws pjäs – en filosofisk tennismatch av utväxlade idéer och ideal – att gnistra av kvickhet, innovation och ren glädje.

Läs vår recension | Boka nu

4. My Night With Reg

Vissa av rollprestationerna är medvetet större, mer utpräglat komiska och mindre konfrontativa än de var på Donmar. Detta minskar pjäsens dramatiska skärpa på ett sätt som inte känns helt tillfredsställande, även om det antagligen lockar den förväntade medelklasspubliken i West End. Delar av skådespeleriet är dock fortfarande av högsta klass och kraften i manuset är, trots att den mattats av något, långt ifrån förlorad. Lewis Reeves, Richard Cant och Matt Bardock är faktiskt ännu bättre här än de var på Donmar.

Läs vår recension | Boka nu

Foto: Savannah Photographic 5. Wink

En alltmer explicit och intim dialog med många stunder av genialisk humor spårar snabbt ur innan den kolliderar med verkligheten i en spänd, obehaglig och alltmer dyster upplösning som lämnar alla inblandade mer eller mindre skadade.

Läs vår recension | Boka nu

A Breakfast Of Eels. Foto: Nobby Clark 6. A Breakfast of Eels

Texten är som en enorm gobeläng – här finns många invävda element: stunder av tystnad, av trivialiteter, av uppenbarelser, av humor, intensiv längtan, möjligheter, hjärtesorg, rannskakan, acceptans och tröstlöshet. Mycket av dialogen är lyrisk och suggestiv. Men där under finns en skimrande röd tråd av outtalad smärta och utanförskap som verkligen värker. Andrew Sheridan och Matthew Tennyson kompletterar varandra perfekt, och de gradvisa förändringarna i deras karaktärer under pjäsens gång är fingertoppskänsligt utförda. Komplext och fängslande.

Läs vår recension | Boka nu

7. Shakespeare in Love

Det är svårt att minnas en kommersiell produktion av en ny pjäs under de senaste sju åren som haft premiär direkt i West End och som lyckats vara så rolig, dramatisk, fängslande och lärorik på en och samma gång.

Läs vår recension | Boka nu

8. The Ruling Class

James McAvoy är en sann, glödande stjärna som lyser upp varje ögonblick han befinner sig på scenen. Hans leende och intensiva, imponerande blick kan förmedla precis vad han vill; ena stunden fullkomligt outgrundlig, hysteriskt rolig och vild, i nästa stund ondskefull och störd, för att sedan vara sorgsen, galen, beräknande eller sexig – eller allt på en gång.

Läs vår recension | Den här föreställningen är utsåld

9. Happy Days

Happy Days är ingen lycklig pjäs. Det är Beckett när han är som mest konfronterande, mest begriplig och samtidigt obevekligt surrealistisk och obehaglig. Den är i princip en monolog och utgör ett uthållighetstest för både skådespelerska och publik.

Läs vår recension | Boka nu

10. Closer

När man ser David Leveaux stilfulla nyuppsättning på Donmar Warehouse framstår Closer inte så mycket som en pjäs om folk som ännu inte har barn, utan snarare som en pjäs om vuxna barn. Spel, fällor, lögner, svek, hämnd och hemligheter – intrigerna mellan de fyra karaktärerna (främlingarna som blir älskare och älskarna som blir främlingar) påminner om beteenden på en skolgård. Marbers dialog är vass, ful och elak; ofta är den också väldigt rolig.

Läs vår recension | Boka biljetter