RECENSION: Avenue Q, Greenwich Theatre (UK-turné) ✭✭✭✭✭

Jessica Parker och Stephen Arden i Avenue Q. Foto: Matt Martin Avenue Q

Greenwich Theatre

5 stjärnor

BOKA BILJETTER

Avenue Q är en av de där föreställningarna som verkligen förenar publiken i skratt; leendena sprider sig och oavsett om man är ung, gammal eller däremellan, så lämnar man teatern med en härlig känsla i kroppen och en stark längtan efter att få se den igen.

För de oinvigda: om du vuxit upp med Sesame Street, tagit examen från universitetet med en utbildning som inte leder någonstans och har det lite knapert i kassan, är sannolikheten stor att du hamnar på Avenue Q. Det är en plats för nya lärdomar, vänskap och för att förhoppningsvis hitta sitt syfte i livet.

Robert Lopez, Jeff Marx och Jeff Whitty har tagit något välbekant från Sesame Street och Mupparna, plockat isär allt och sedan monterat ihop det igen med sin egen säregna syn på livet, fyllt av kärlek och humor. De har hittat en perfekt balans mellan skratt i låtar som If You Were Gay och Everyone’s A Little Bit Racist och ren känsla i There’s A Fine, Fine Line – och på så sätt skapat ren och skär musikalmagi.

Det finns verkligen inga svaga länkar i denna fantastiska ensemble. Både de luddiga rollfigurerna och deras mänskliga motparter besitter en enastående komisk tajmning och sprider en sådan glädje att det är omöjligt att hitta några fel. Richard Lowe, Sarah Harlington, Stephen Arden och Jessica Parker tar sig an den svåra uppgiften att ge liv åt sina nio skumgummivänner med lätthet, medan Arina II, Richard Morse och Etisyai Philip utgör mänskliga motpoler som är minst lika starka karaktärsmässigt. Det vore lätt för dockorna att ta över helt, men det är en eloge till ensemblen att balansen behålls och att produktionen lyfter som resultat.  Bakom kulisserna bidrar även Cleopatra Joseph, Douglas Walker, Michael Woolston-Thomas och Felicity Wright till att befolka Avenue Q.

Richard Lowe och Princeton i Avenue Q. Foto: Matt Martin

Regissören Cressida Carré styr detta brokiga gäng till en livlig enhet. Hennes tolkning av Avenue Q lutar sig mot tidigare uppsättningar men adderar egna subtila detaljer, vilket resulterar i en lekfull och extremt belönande teaterkväll. Efter en vända med ”dock-mysgumpa” kommer ditt liv aldrig bli sig likt igen. Kapellmästare Daniel Griffin håller tempot uppe med hjälp av fem skickliga musiker, medan Richard Evans scenografi erbjuder en lekplats för både dockor och människor. Den ser enkel ut vid första anblick men döljer tillräckligt med trick och överraskningar för att hålla publiken på tårna.

Att låta dockspelarna vara helt synliga är alltid en utmaning för regin, men tack vare dockdesignern Paul Jomain och dockinstruktören Nigel Plaskit kan de mänskliga skådespelarna verka genom sin magi och ge liv åt dessa fantastiska väsen. Hur denna ensemble undviker att drabbas av multipla personligheter är för mig ett mysterium!

Men varning: skenet kan bedra. Det finns så pass mycket vuxet innehåll i showen att jag inte skulle rekommendera Avenue Q för en yngre publik.

Nu på sin fjärde brittiska turné fortsätter Avenue Q att vara en av de roligaste musikalerna som går att se just nu. Oavsett om du är en Avenue Q-nybörjare eller om du, som jag, har sett showen MÅNGA gånger vore det dumt att missa denna uppsättning. De stående ovationerna från en fullsatt salong kvällen jag var där bevisar att publiken fortsätter att älska Avenue Q. Avenue Q är ute på turné nu – missa inte chansen!