RECENSION: Ernest Shackleton Loves Me, BroadwayHD ✭✭✭✭✭

Douglas Mayo recenserar Ernest Shackleton Loves Me, en Off-Broadway-musikal som nu kan streamas på BroadwayHD.

Ernest Shackleton Loves Me

5 stjärnor

Då och då tar man en risk och ser en föreställning som på pappret inte alls verkar vara ens grej. Ibland slutar det med att man ser något man hatar, ibland får man äran att bevittna en sådan där katastrofal produktion som blir legendarisk, och ibland – men bara ibland – hittar man en sällsynt pärla som öppnar ögonen för något helt nytt. Ernest Shackleton Loves Me är en av dessa sällsynta pärlor!

Föreställningens synopsis lyder som följer: "Ett vilt uppfinningsrikt musikaliskt äventyr som berättar historien om en sömnlös ensamstående mamma som kämpar för att balansera familjeliv med sin karriär som kompositör av dataspelsmusik. Sent en kväll, när hon lägger upp en dejtingvideo, får hon ett oväntat svar från polarforskaren Sir Ernest Shackleton. Skeppsbruten och strandsatt på ett isberg i Antarktis sträcker sig Shackleton över tid och rum för att dela sin heroiska resa med henne. Mot alla odds upptäcker de att deras största inspiration finns hos varandra."

Detta är normalt sett inget jag skulle kasta mig över, men så märkte jag att föreställningens manus är skrivet av Joe DiPietro, vars verk jag länge har varit ett fan av (The Toxic Avenger; F*cking Men; Love Me Tender; och I Love You, You're Perfect, Now Change), så jag bestämde mig för att ge den en chans.

Wade McCollum och Val Vigoda i Ernest Shackleton Loves Me.

"Vilt uppfinningsrik" är nästan ett underbetyg när man ska beskriva den här showen. Lisa Peterson och David Horn har regisserat något som fångade mig efter bara några minuter, och så fort jag lät mig själv acceptera premissen höll den mig underhållen hela vägen – den fick mig till och med att se om den en andra gång.

Val Vigoda spelar Kat, den "sömnlösa ensamstående mamman". Aktör-musiker har blivit vardagsmat på våra scener här hemma, men det Val åstadkommer tar hantverket till en helt ny nivå. Wade McCollum i rollen som Ernest skulle lätt kunna falla i fällan att bli produktionens slagpåse, men han använder humor på ett fingertoppskänsligt sätt för att etablera sin karaktärs existensberättigande och levererar sedan en fängslande och rörande prestation. Vigoda och McCollum har en fantastisk kemi genom hela föreställningen, och genom musiken och den levande återberättelsen av Shackletons historia får Vigodas karaktär en välbehövlig dos av självinsikt kring sina relationer. Vigodas inledande vresighet är en perfekt kontrast till McCollums bombastiska men godhjärtade hjälte.

Brendan Milburn (musik) och Val Vigoda (text) bjuder på gediget material. Sångerna i den här musikalen är inte stora musikalnummer som man ”belter” ut, men de är likväl oerhört lyssningsvärda och framför allt tjänar de berättelsen på bästa sätt. Något som fascinerade mig genomgående var Vigodas användning av live-looping för att skapa sitt eget musikaliska ackompanjemang.

Alexander V Nichols har skapat en fantastisk visuell lekplats där dramat utspelar sig. Inte en tum av scenytan lämnas outnyttjad, och allt är briljant ljussatt av Jeffrey McRoberts. Chelsea Cooks kostymer fungerar utmärkt, särskilt för McCollum som även gestaltar flera av männen i Kats liv.

Ernest Shackleton Loves Me visade sig vara ett riktigt fynd på BroadwayHD. Den har inspirerat mig till att inte bara läsa mer om Shackleton, utan också att ta fler risker när det kommer till att se nyskrivna musikaler. Vem kan klaga på det? PS. Wade McCollum medverkar i It Happened in Key West som öppnar på Londons Charing Cross Theatre i juli. Jag ser fram emot att se mer av vad denne skådespelare har att ge efter hans insats som Shackleton.

Bli medlem i BroadwayHD idag och få 7 dagars GRATIS testperiod.