RECENSION: Human Nurture, Mercury Theatre i Colchester ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Human Nurture på Mercury Theatre i Colchester.

Human Nurture Mercury Theatre, Colchester.

25/2/22

4 stjärnor

Mercury Theatre Website Roger och Harry växte upp i tillsammans i fosterhem, och deras band är så starkt att de lika gärna kunde vara bröder. Deras vänskap är sådan att det inte spelar någon roll att Roger är svart och Harry är vit – eller gör det? På Harrys 18-årsdag överraskar Roger honom med ett besök, deras älskade födelsedagstårta och ett uppdrag: att prata med Harry om hans senaste TikTok-inlägg där han förnekar vit makt och påstår att han inte kan vara rasist eftersom hans "bästa vän är svart". Ryan Calais Camerons kraftfulla, strama och vackra pjäs slösar varken med ord eller tid för att nå kärnan av problemet. Då Roger numera välkomnats in i sin gambiska flickväns familj och bytt namn till Runaku, blir pjäsen en berättelse om identitet, att finna sitt sanna jag och de spänningar som rör ras.

Rollen som Runaku spelas kraftfullt av Justice Ritchie och Lucas Button gör Harry; de leder oss ansträngningslöst in i värmen och gemenskapen i deras delade erfarenheter. De erfarenheter som inte delas – Runukas känsla av utanförskap och N-ordets förödande och vidriga makt – skildras vackert. Pjäsen tappar aldrig fattningen eller kokar över i ändlöst skrikande; skådespelarna behåller greppet om det känslomässiga innehållet och låter oss se smärtan därunder. Harry kämpar för att gå vidare, skaka av sig vännernas rasism, hitta sin plats i livet och känna sig bekväm med sin väns växande mognad.

Det här är ett budskap som behöver höras, och med en speltid på cirka 60 minuter lämnade den både mig och mina vänner i publiken med mersmak. På sina ställen känns dialogen aningen för influerad av sociala medier, men det är också en styrka: dess viscerala råhet och energi gör ett starkt intryck, likaså det livesoundtrack som spelas genom hela föreställningen.