RECENSION: Janis Joplin - Full Tilt, Theatre Royal Stratford East ✭✭✭

Janis Joplin: Full Tilt

Theatre Royal Stratford East

3 stjärnor

Boka biljetter

Denna succé från Edinburgh Fringe är det närmaste man kan komma att se Janis Joplin live på scen. Pjäsen är en hybrid av konsert och monolog som ger röst åt både talangen och de trauman som ledde in Janis i ett djupt missbruk. Angie Darcy i titelrollen bemästrar Joplins raspiga stämma och laddade, känslosamma leverans på ett imponerande sätt. Även om skådespeleriet inte riktigt når upp till samma höjder som hennes fantastiska röstomfång, finns det mycket att njuta av i denna hyllning till en älskad musikikon.

Darcy förkroppsligar en sexuellt frispråkig persona och utstrålar självsäkerhet när hon förför publiken genom både sång och tal. Hon är en elektrisk Pearl (Janis alter ego på scen), men tyvärr försvinner aldrig känslan av att det är just ett framträdande helt och hållet. När det återkommande ämnet ensamhet och känslan av att vara oförstådd tas upp, visar Darcy inte tillräckligt med sårbarhet för att väga upp den arrogans hon utstrålar över att vara "annorlunda". Svagheten ligger kanske i Peter Arnotts manus, som stundtals känns som en Wikipedia-sida kryddad med lite för många talspråkliga uttryck. Darcy, som är äldre än sin karaktär, har också den tuffa uppgiften att ge röst åt Janis kaxiga tonårstid på ett trovärdigt sätt.

Scenografin med sitt traditionella konsertupplägg och John Wilkies imponerande ljussättning förstärker föreställningens musikaliska fokus och spelar på Darcys styrka som sångerska. Varje låt har ett talat förspel, men dessa levereras från en ursäktande scenisk loge som ofta dränerar föreställningen på energi. Janis använder detta lilla utrymme för att hänge sig åt irriterande låtsascigaretter och reflektera över sin uppväxt, men Cora Bissetts regi blir något enformig: hon sitter ner och beskriver en del av sitt liv, för att sedan ställa sig upp och sjunga en låt som illustrerar berättelsen. Repetera. Logen blir också platsen för en iscensättning av stjärnans överdos, vilket känns obekvämt och onödigt. Som final på pjäsen hade det varit betydligt mer rörande att få se faktiska arkivbilder på Janis Joplin i sin glans dagar.

Trots sina brister bjuder föreställningen på genuin glädje. Det talangfulla Full Tilt Boogie Band ackompanjerar Janis genomgående, och vid ett tillfälle gör de henne sällskap på scen för ett avslappnat och lekfullt jam. Att se henne interagera med bandet är ett fint exempel på Joplins popularitet bland vänner: "De behandlar mig som en musiker. Inte som ett freak eller en stjärna, vad det nu än är." "Summertime" visar upp hennes svindlande röstomfång mot en fond av psykedeliska projektioner, och "Piece of My Heart" är det explosiva slutnumret som får hela publiken att sjunga med och resa sig upp. För både inbitna fans och de nyfikna erbjuder Angie Darcy en enastående vokal hyllning till en omätbart inflytelserik sångerska.

Janis Joplin - Full Tilt spelas på Theatre Royal Stratford East till och med den 5 mars 2016

Foton: Robert Day