RECENSION: Lady Celeste: A Star Is Reborn, Camden Fringe på Phoenix Artist Club ✭✭✭

Lady Celeste: A Star is Reborn Camden Fringe på Phoenix Artist Club 19 augusti 2014 3 stjärnor

Jag minns min allra första vända på Edinburgh Fringe Festival och i synnerhet två enmansshower som var hysteriskt roliga, udda och fyllda av en kraftfull individualitet. Jag kan fortfarande känna deras genomslagskraft, nästan 20 år senare. Många stora soloartister tar sina första steg på Fringe-festivaler, och det är nästan en skyldighet för oss teaterälskare att stötta och uppmuntra dessa talanger. All fantastisk scenkonst uppstår inte magiskt på National Theatre eller i West End; vissa artister måste kämpa hårt för att hitta sin plats i rampljuset.

Men det finns inget som går upp mot att vara på plats precis när en ny stjärna tänds.

Just nu spelas Lady Celeste – A Star is Reborn på Phoenix Artist Club, som en del av det eklektiska och givande programmet på Camden Fringe (en festival som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet och publik med tanke på dess bredd och underhållningsvärde).

Lady C är en storslagen gammal teaterkaraktär. Tänk dig en blandning av Tallulah Bankhead, Dame Edna Everage, Marlene Dietrich och Roseanne Barr, kryddat med en fantastisk Art Deco-look (kostym, pärlor och en eldröd peruk), så har du bilden klar för dig.

Föreställningens grundidé är att denna avdankade Grande Dame gör comeback och berättar historier från sin glansperiod. Om Sally Bowles hade varit rödhårig, levt tillräckligt länge och varit tillräckligt begåvad för att göra comeback, så hade hon mycket väl kunnat vara Lady Celeste.

Vi bjuds på välrepeterat mellansnack som skildrar delar av Lady C:s liv (skickligt och insiktsfullt skrivet, fullt av färg och komik), en del sång (med varierande resultat, men det berodde oftast på den usle pianisten som gav sångerskan minimalt med stöd) och en hel del vass eller träffsäker satirisk improvisation.

Och det är just där, i de improviserade och blixtsnabba attackerna på publiken, som Lady Celeste når sanna stjärnhöjder av briljans.

Det är inte alls enkelt att improvisera komik – att läsa av en rörelse, en replik eller en huvudvridning hos en publikmedlem och förvandla det till en guldgruva av humor. Enkelt eller inte, Lady Celeste besitter denna förmåga och briljerar i den.

Rummet var laddat av förväntan varje gång Lady Celeste siktade in sig på ett offer och levererade antingen en rejäl avhyvling eller en verbal smekning (beroende på hur allvarlig publikmedlemmens förseelse var). Detta var genuina ögonblick av ren teaterglädje.

Lady Celeste är ett komplett koncept. Karaktären är genomarbetad av sin skapare, Julian Lovick, och känns lika levande och tillgänglig som Dame Edna. Mjuk satir är syret Lady Celeste andas, och hennes eldsprutande repliker och attacker på publiken är rent guld.

Som med alla Fringe-produktioner är allt inte helt perfekt. Pianisten förstör en hel del av materialet. Men de andra musikerna, särskilt den coola italienska basisten, bidrar med en gudomlig pondus som passar perfekt till den aura av storhet som Lady Celeste utstrålar.

Detta är 50 oerhört roliga minuter, och de improviserade inslagen är fantastiskt välavvägda och levererade.

Passa på nu i början – se Lady Celeste innan hon slungas rakt upp i stratosfären. Det är alltid kul att kunna säga: "Jag var där när allt började".

Och tro mig – Lady Celeste kommer att lyfta. Hon är en sann teatralisk fröjd.

Vacker, sublim och drypande av stil.

Spelas till och med 24 augusti. Boka biljetter till Lady Celeste: A Star Is Reborn