RECENSION: Over My Dad's Body, The Vaults London ✭✭✭✭

Ray Rackham recenserar Over My Dad's Body på Vault Festival 2020 på The Vaults i London.

Over My Dad's Body

The Vaults

4 stjärnor

Vault Festivals webbplats

Over My Dad's Body är en ärlig, gripande och djupt tankeväckande pjäs som serveras i paljettkostym och nätlinne. Redan under de första sexton takterna i öppningsnumret säkrade den sin plats som en av höjdpunkterna på årets Vault Festival, och befäster Simon Davids position som en mästare på monologer.

Som ofta är fallet i enmansshower hoppas man att karaktären på scenen är en överdriven eller destillerad version av den verkliga människan. Simon David är homosexuell, och enligt honom själv är det nästan allt man behöver veta om honom. Vi får se honom skriva humoristiska sånger och utveckla idéer till shower som sätter honom själv i centrum. Allt är väldigt meta, öppet och ärligt; de första femton minuterna av hans nya föreställning fungerar som en härligt queer kavalkad genom livet för en teaterintresserad homosexuell man i tjugoårsåldern med mycket att säga om branschens egenheter, identitet och förväntad sexualitet. Men så får vi veta – precis som Simon själv fick – att hans pappa har diagnostiserats med en obotlig sjukdom, och allt förändras.

Under ett kort ögonblick verkar det som om tonläget ska växla till något mer allvarsamt och djupsinnigt; men sedan får vi veta att Davids pappa planerar att sätta upp sin alldeles egna enmansshow, till sonens stora förfäran. Tänk om pappa gör bort sig totalt, eller ännu värre, är bättre än Simon? Vad som följer är en blandning av komik och vemod som är helt oväntad; det visar inte bara att David är en skicklig artist och berättare, utan också en skarptänkt iakttagare av det mänskliga psyket. Genom autentiska videoklipp från pappans föreställning (som inte alls verkade pinsam) får vi uppleva ett perfekt avvägt ögonblick där David får råd av sin far, vilket framkallade hörbara och befriande suckar från den redan trollbundna publiken.

Men framgången för en enmansshow vilar tungt på artistens axlar, och här blir vi sannerligen inte besvikna. Simon David framstår som kärleksbarnet till Liza Minnelli, Ned Sherrin och Elaine Stritch. Hans kvicka, campiga och självmedvetna stil är lika delar triumferande och charmig, och han är genuint rolig – oavsett om det följer manuset eller (vilket ofta var fallet) är helt improviserat. I denna strålande produktion har David gjort sin pappa stolt, och i sin tur levererat en föreställning som kommer att leva vidare långt efter den korta spelperioden på The Vaults, särskilt i hjärtat på den golvade publiken.