RECENSION: Something Something Lazarus, King's Head Theatre ✭✭✭✭

Daniel Cech-Lucas som Jay Something Something Lazarus

King’s Head Theatre

16 mars 2016

4 stjärnor

Boka nu Something Something Lazarus är en ny musikal på ca 80 minuter utan paus som just nu spelas på King’s Head Theatre – och vilken föreställning det är!

På kabarén Midnight Sun är Daisy och Vee i full gång med repetitionerna inför kvällens premiär. Stämningen är laddad och allt är på väg att braka samman. Daniel, som äger Midnight Sun, är nära ett nervsammanbrott.

Att avslöja mer än så vore att förstöra upplevelsen helt. Something Something Lazarus är något ovanligt, något helt unikt, och bådar gott för den brittiska musikalscenens framtid.

Valerie Cutko som Vee

Something Something Lazarus har manus och sångtexter av John Myatt och musik av Simon Arrowsmith. I programbladet kan man läsa om verkets framväxt, som tydligen började som något med lite väl många likheter med Stephen Kings Carrie. Det märks verkligen inte nu. Föreställningen tänjer på musikalens gränser och vågar ta rejäla risker med formen.

Upphovspersonerna använder en liknande teknik som Maury Yeston i Grand Hotel. I den musikalen flimrar baronens liv förbi mitt i en låt medan en kula viner mot honom. Samma grepp används i Something Something Lazarus, men på ett betydligt mer omfattande sätt.

Ralph Bogard som Daniel

Den sammansvetsade ensemblen på fyra personer driver showen framåt och är märkligt fängslande. Daisy Amphlett (som även är kapellmästare) och Valerie Cutko spelar artisterna i denna bisarra kabaré. Ralph Bogard spelar ägaren Daniel, och Daniel Cech-Lucas gör rollen som Daniels pojkvän Jay. Ingen av dem framstår som särskilt normal. Egon tar plats och förnuftet lyser med sin frånvaro. Allt kokar ner till åtta dyrbara sekunder, och vilka åtta sekunder det blir! Jag måste verkligen hylla Daniel Cech-Lucas som i rollen som konferencier under andra halvan håller ihop hela konceptet med ett järngrepp.

Föreställningen kan absolut avnjutas precis som den är, men för den som vill ha ut mer finns det subtila ledtrådar utspridda genom hela akten. Dessa ger ett enormt djup åt karaktärsutvecklingen och lockar in en ytterligare i Midnight Suns värld. De ger också en inblick i Jays karaktär, som tidigt i pjäsen visar sig vara katalysatorn för det som komma skall, tack vare en kniv. Kopplingar till verkliga profiler som Harry Clayton-Wright ger karaktärer som Jay mer substans, vilket i sin tur ger en djupare förståelse för pjäsen och vilka dessa människor egentligen är.

Daisy Amphlett som Delia

Musikaliskt bjuds det på en hel del guldkorn. Cathedral, Alive och Promises Apologies väckte särskilt mitt intresse. I Something Something Lazarus för låtarna inte nödvändigtvis handlingen framåt, men de blottar karaktärernas inre på ett fascinerande sätt.

I en tid då vi verkligen behöver främja nya musikaltalanger i Storbritannien är det uppmuntrande att se verk som detta. Jag hoppas innerligt att vi får se mer och är nyfiken på vad som skulle kunna göras med en större produktionsbudget.

Something Something Lazarus spelas på King's Head till och med 2 april 2016. Boka nu!