RECENSION: The Naked Magicians, Trafalgar Studios ✭✭✭✭

The Naked Magicians Trafalgar Studios 1 september 2016

4 stjärnor

Boka biljetter | Mer info

Australien har haft stora framgångar genom åren med originella, komiska humordues, oavsett om det rör sig om det absurda i Umbilical Brothers fysiska komedi eller den ogenerade Puppetry of the Penis, för att bara nämna några.  Den sistnämnda växte till att få en helt egen följarskara.  En av deras senaste ”exporter” har en touch av den showen och är helt riktad till en vuxen publik med löften om både nakenhet och trolleri.  Produktionen i fråga har det träffsäkra namnet The Naked Magicians, och uppriktigt sagt gör den precis vad den lovar – men med betydligt mer smak och klass än jag trodde var möjligt.

The Naked Magicians (Mike Tyler och Christopher Wayne) har precis avslutat en succéperiod på Edinburgh Festival Fringe 2016 – men låt dig inte luras, det här är ingen improviserad, slarvigt ihopslängd show där löftet om nakna män är det enda dragplåstret.  Den är långt mer smart konstruerad än så, och även om de som vill ha sin beskärda del av australiensiskt kött inte kommer att bli besvikna, så uppträder denna karismatiska duo med ett genuint engagemang, riktigt roliga clownmoment och ett fantastiskt samspel, både med varandra och med publiken.  Med det sagt vill jag inte överanalysera vad som utan tvekan är en otroligt underhållande kväll!  Showen är oerhört proffsig och lyckas verkligen bygga upp förväntan inför den avslutande finalen; nakenheten används mer som ett komiskt lockbete som stundtals påminner mer om boylesque än om något onödigt ekivokt.  Produktionen hade premiär 2014 och har sedan dess turnerat i över nittio städer världen över, men showen känns långt ifrån trött.  Det som snabbt blir uppenbart är hur roligt Tyler och Wayne har under föreställningen, och deras lekfullhet och fräckhet är verkligen smittsam.

Det råder en riktig feststämning när man kliver in på teatern, och mystiken tätnar när varje publikmedlem får ett förseglat rött kuvert innan showen börjar med instruktionen att inte öppna det förrän artisterna säger till.  Musiken dånar i salongen och en skön stämning infinner sig snabbt när folk tar sina platser.  Det råder ingen tvekan om vad det är för typ av show, vilket den minimalistiska scenografin snabbt bekräftar; främst genom en mystisk, upphängd och låst låda och en uppblåsbar sexdocka på andra sidan scenen.  Produktionen gör, till sin fördel, ingen hemlighet av att detta är för en vuxen publik – och man ber inte om ursäkt för det heller; de som lätt tar illa vid sig av grovt språk eller vuxna teman uppmanas kort och gott att ”dra åt helvete!”.

En av de få invändningar jag hade mot showen var dock att den fick lite av en falskstart.  Efter att den livliga stämningen byggts upp i salongen får vi ett ”uppvärmningsnummer” innan vi ens möter duon.  Det är kanske lite orättvist av mig att kalla komikern som går på först (Maureen Younger) för uppvärmning; hon är rivig och underhållande och tog verkligen plats på scenen – det vore kanske mer korrekt att beskriva det som en dubbelföreställning. Men i syfte att bygga upp mot huvudakten tar det tyvärr udden av stämningen och luften går lite ur seglen.  Detta är inte Youngers fel, vars material förvisso inte är banbrytande men definitivt får publiken att skratta, men det är något märkligt med strukturen då det direkt efter hennes korta framträdande blir en tidig paus och energin i teatern försvinner lite.  Hon är mycket skicklig, men det momentum som borde ha drivit oss mot de vilda upptågen som följer fanns inte där, vilket inte gynnade helheten.  Jag hade gärna sett hennes akt i ett annat sammanhang, men här kändes det malplacerat.

Efter det korta avbrottet i kvällens underhållning skruvas musiken upp igen och Tyler och Wayne dundrar in på scenen med ett enormt energipådrag – deras slipade scennärvaro är total – och publiken är genast i feststämning igen.  Att recensera en produktion som denna kan kännas en aning märkligt; att sitta ensam i en mörk salong och försöka kritisera det som utspelar sig framför en.  Och visst fanns det stunder där det kändes som om jag råkat snubbla in på en möhippa, men humorn är inkluderande oavsett kön eller sexuell läggning och alla hade tveklöst trevligt.  Publikmedverkan är en stor del av showen, men det görs på ett sätt som inte är bortgjort för deltagarna, och tack vare artisternas improvisation och snabba repliker – för att inte tala om några särskilt modiga volontärer – skapas några riktigt minnesvärda ögonblick.

Jag måste säga att trolleriet inte är så dumt det heller!  Det bjuds på genuina ögonblick av förvåning när förutsägelser slår in, mobiler försvinner och dyker upp igen, behåar tas av och kläder går upp i rök, allt kulminerande i en gigantisk strimlad pappers-ejakulation (ni kommer förstå vad jag menar).  Skämten må vara uppenbara ibland, men de levereras på ett så charmigt och kaxigt sätt att man inte kan låta bli att skratta, och när den oundvikliga resan mot nakenhet närmar sig sitt slut är det tydligt att alla har haft en toppkväll.

Kommer du att se bättre trolleri någon annanstans?  Troligtvis.  Kommer du att få se mer nakenhet på andra håll?  Säkert.  Men kommer du att få se de två sakerna kombinerat på någon annan scen?  Knappast.  Och kommer de att ha samma kemi på scen och den där glimten-i-ögat, macho-självironiska humorn?  Inte en chans.  Så fixa barnvakt.  Lämna ungarna hemma.  Ta dig till Trafalgar Studios och njut.

BOKA BILJETTER TILL THE NAKED MAGICIANS PÅ TRAFALGAR STUDIOS NU