RECENSION: The Play That Goes Wrong, Duchess Theatre ✭✭✭✭

The Play That Goes Wrong

Duchess Theatre

7 april 2015

4 stjärnor

BOKA BILJETTER

En i publiken har hämtats upp på scenen för att hjälpa två tafatta scentekniker med de sista förberedelserna inför Cornley Polytechnic Drama Societys föreställning av Murder At Haversham Manor. Det bjuds på lättsam slapstick, dörrar som gått i baklås, spiselkransar som rasar och annat clowneri som sätter tonen för vad som väntar publiken när ridån väl går upp.

Det här är The Play That Goes Wrong, som har spelats på Duchess Theatre sedan september förra året. Nu, åtta månader senare, verkar den ha etablerat sig som en långkörare och en riktig komedisuccé.

Pjäsen började som en enaktare skapad av medlemmarna i Mischief Theatre Company, men har nu utvecklats till en helkvällsföreställning i två akter.

The Play That Goes Wrong bärs upp av en mångsidig ensemble på åtta personer som ger allt och levererar den energi som krävs för att få publiken att tjuta av skratt.

Redan från välkomsttalet av pjäsens regissör, spelad av Leonard Cook, står det klart att det här inte är någon vanlig amatörteater-deckare. Vi får höra om misslyckade rollbesättningar i musikalen Cat och den färgblinda scenografen som spårade ur deras uppsättning av Joseph and his Amazing Technicolour Dreamcoat, bland annat.

Sedan går allt utför. Dramat börjar och det dröjer inte länge innan allt går åt pipsvängen. Repliker glöms bort, skådespeleriet är bedrövligt och alla på scenen drar åt olika håll, vilket resulterar i ett totalt kaos. Men det är hysteriskt roligt.

Ensemblen – bestående av Rob Falcolner, Greg Tannahill, Henry Lewis, Jonathan Sayer, Charlie Russell, Nancy Wallinger, Leonard Cook och Adam Byron – fungerar som en oerhört samspelt grupp. Det här är furiös och snabb komedi, och den tajming som krävs för att få den fysiska humorn att landa skulle få många professionella komiker att blekna.

Precis som i The Mousetrap är upplösningen av mordgåtan helig. Som tur är kan jag inte avslöja mördaren eftersom jag var alldeles för upptagen med att skratta mig fördärvad åt den halsbrytande finalen på denna lysande teaterkväll.

Förutom skådespelarna förtjänar scenografen Nigel Hook ett särskilt omnämnande. Hooks scenografi är nästan som en egen karaktär i pjäsen. Den skapar en lekplats för den olycksaliga ensemblen och dess mekanismer driver stora delar av föreställningen, medan publiken viker sig av skratt när allt går från dåligt till värre. Håll ögonen öppna – scenografin är fullproppad med finurliga tricks som kommer att förbluffa dig.

The Play That Goes Wrong tappar lite fart i vissa partier där skämten dras ut något, men en briljant andra akt fick den fullsatta salongen vid vår föreställning att skrika efter mer.

Det är härligt att se en föreställning som har spelats ett tag med en betalande publik snarare än den typiska presspubliken. The Play That Goes Wrong känns fräsch, pigg och publiken ser ut att njuta lika mycket som om det vore premiärvecka. Showen har precis meddelat att spelperioden förlängs in i 2016, så det finns ingen ursäkt att missa denna fantastiska komedi. Vissa av oss kommer definitivt att se den flera gånger.

BOKA BILJETTER TILL THE PLAY THAT GOES WRONG