RECENSION: The Rocky Horror Show, New Wimbledon Theatre ✭✭✭✭

The Rocky Horror Show

Wimbledon Theatre

29:e februari 2016

4 stjärnor

Köp biljetter till den brittiska turnén

The Rocky Horror Show är en musikalupplevelse utan like. Sedan premiären på Royal Courts lilla vindsteater 1973 har den gett upphov till en ikonisk film, otaliga uppsättningar världen över och en helt egen subkultur och hängiven fan-community.

För den som aldrig har sett föreställningen förut kan det vara bra att veta att publiken ofta klär ut sig till huvudkaraktärerna och uppmuntras att ropa inpass och dubbeltydigheter, samt ställa sig upp och dansa under föreställningens många musiknummer. Som ett resultat av detta var Wimbledon Theatre fylld av nätstrumpor och drag-artister, med en av de mest märkvärdiga atmosfärer jag någonsin upplevt.

Historien följer samma mönster som många gamla skräckfilmer; efter att Janet har tackat ja till Brads frieri lyckas det lyckliga paret gå vilse i regnet. De snubblar över transvestiten Dr. Frank-N-Furters slott. Han avslöjar sin skapelse, en ung man vid namn Rocky Horror, som fruktar doktorn och avvisar hans sexuella närmanden. Brad och Janet går vilse i doktorns märkliga värld, samtidigt som några av hans medhjälpare gör sitt bästa för att ta över slottet.

Handlingen är rent ut sagt absurd (den blir nästan ännu mer obegriplig när man ser den på scen), men på många sätt är handlingen och även själva framförandet sekundärt. Man får intrycket av att publiken skulle kunna se den mest usla produktionen någonsin och det skulle inte spela någon som helst roll – så stark är deras beslutsamhet att ha roligt.

Musiken är en pastisch på gamla skräck-B-filmer och bjöd på underhållande låtar och interaktion med publiken, inte minst under den berömda Time Warp. Det fanns en kul modern twist under låten There’s a Light, då publiken använde sina mobilampor för att skapa stämning helt opåmint.

Att vara på föreställningen för första gången är lite som att hamna i en sekt utan att ha fått den heliga boken. Alla kan texterna, dansstegen och de interna skämten. Till och med Steve Punts berättare skojade i början: ”Jag vill inte förstöra föreställningen för de två eller tre av er som inte har sett den förut”. Antingen omfamnar man det helt, eller så får man en ganska förbryllande kväll.

Jag valde det förstnämnda och hade väldigt roligt, hjälpt av en underhållande ensemble med några kända ansikten. Diana Vickers (från X Factor) och Ben Freeman (känd från Hem till gården) tog sig an rollerna som Janet och Brad, och som väl var kändes varken rollbesättningen som ett pr-trick.

Jag var lite svalt inställd till att se Vickers efter vad jag tyckte var en begränsad skådespelarinsats i pjäsen The Duck House för några år sedan. Musikalteater är dock tydligt mer hennes starka sida; hon var en härligt naiv Janet jämte Freemans nördiga Brad. Freeman var så övertygande i rollen och har en så magnifik sångröst att jag inte ens insåg att det var han förrän efter föreställningen.

Bland en mycket talangfull ensemble var ersättaren Lauren Ingram i rollen som Columbia en enastående prestation. Jag hade sett fram emot att se Sophie Linder-Lee i rollen (så långt ifrån hennes förra karaktär Glinda som man kan komma), men Ingram var en fenomenal ersättare i vad som kan ha varit hennes debut på scen i rollen. Rolig, charmig och med en fantastisk röst – det var en av de bästa insatserna av en understudy jag har sett.

Kristian Lavercombe har uppenbarligen spelat rollen som Riff-Raff över 1 000 gånger globalt, så det är ingen överraskning att rollen sitter som en smäck. Däremot var Richard Meeks Eddie/Dr Scott bitvis lite tystlåten och svår att höra över Ben Van Tienens fantastiska band.

Berättaren Steve Punt höll ett bra flöde i föreställningen med smarta, aktuella skämt och improviserade kommentarer. Koreografen Nathan Wright satte rätt ton med märkliga och galna rutiner, medan Nick Richings ljussättning var både imponerande och dramatisk.

Rocky Horror är en föreställning som brister en del i handling och fokus; jag misstänker att om jag hade sett den innan den fick kultstatus så hade jag kanske avskytt den. Men nuförtiden är den här showen så mycket mer än det som sker på scenen – som teaterupplevelse är det något man inte bör missa.

ROCKY HORROR TURNERAR JUST NU I STORBRITANNIEN. KLICKA HÄR FÖR BILJETTER