Kvartssamtal med ... Philip Olivier

Philip Olivier. Foto: David Munn Liverpool-sonen Philip Olivier – mest känd för rollen som Tim O’Leary i Channel 4-serien Brookside, för att inte tala om sina vältränade magrutor – avslöjar allt om sin regidebut: en platsspecifik uppsättning av The Ale House som har premiär nästa vecka på The Dome i Grand Central, Liverpool. Berätta lite om The Ale House

Den skrevs av Tony Furlong och Jimmy Power redan 1995 och gjorde succé i Liverpool redan då. Den handlar om din lokala pub, fylld med Liverpool-humor och de karikerade karaktärer som man förväntar sig att hitta på ett typiskt stamställe i stan.

Skulle du säga att pjäsen fungerar bäst i Liverpool?

Ja. Den har samma sorts komiska ton som Mrs Brown’s Boys, och vi har moderniserat den ordentligt. Författarna satte upp pjäsen igen i oktober förra året på St Helens Theatre Royal. Skådespelarensemblen – jag själv, Lindzi Germain, George Wilson och Jake Abrahams – arbetade som ett team för att anpassa manuset och fick femstjärniga recensioner. Efter det kom författarna till mig och frågade om jag var intresserad av att producera och regissera en ny uppsättning av föreställningen.

Hade du någonsin funderat på att regissera tidigare?

Jag har alltid varit väldigt lockad av idén, och i varje jobb jag gör tenderar jag att ha lite åsikter – det är inte alltid de uppskattas, men jag ger dem ändå – och det här projektet var inget undantag. Eftersom vissa av de ändringar vi gjorde landade så väl, insåg författarna att jag hade samma vision för pjäsen som de.

Och vad innebär den visionen? Kan du beskriva den för oss?

Tony Furlong – som gick bort förra året – hade ett mantra: ”vi är inte här för att förvirra er, och vi är inte här för att utbilda er; vi är bara här för att underhålla er.” Så föreställningen är lättsam. Det är inte svart humor eller grotesk komedi. Varje akt är knappt en timme lång och det bjuds på en hel del sång. Det är ingen musikal, men jag ser det som en hybrid. Varje låt startas av jukeboxen som står inne på puben, och sedan svävar scenen iväg i en fantasi.

Ensemblen i Ale House. Foto: David Munn Så det är ren och skär underhållning för alla?

Absolut! Den ideala publiken för The Ale House är folk som vill gå ut och ha roligt. När vi spelade i St Helens hade 40 % av publiken aldrig varit på teater förut. Det är chockerande hur många i Liverpool som aldrig går på teater. Så vi gick ut på pubarna för att hitta lokalbor och uppmuntrade dem att lägga bara en tiopundare på att gå till teatern och göra något annorlunda. Vi försöker helt enkelt värva dem – lite som en jul-pantomime lockar barn vill vi locka de som annars aldrig går på teater.

Hur skiljer sig din nya uppsättning från den i St Helens?

Vi har lagt till fler låtar och stramat åt handlingen ordentligt, så det finns mer djup än bara skämten och tempot. Och sättet vi närmar oss låtarna på den här gången – som jag nämnde, genom att glida över i fantasi – gör det till en helt ny föreställning, men med samma karaktärer som alla älskar.

Hoppas du på att regissera mer i framtiden?

Jag är lite av ett kontrollfreak, så ja. Men jag får återkomma om hur det här går först!

Jag hoppas att du inte tar illa upp, men du har ju ett rykte om dig att vara lite av en hunk. Vad kan du berätta om din karaktär i The Ale House?

Jag tycker personligen att det är den bästa karaktär jag någonsin spelat; jag njuter mer än någonsin. Jag spelar Yogi – en lokal, färgstark figur med många bollar i luften. Han kliver in på scenen och lämnar den inte på 15 sidor manus. Berättelserna han drar under den tiden är helt briljanta. Det är så välskrivet att jag verkligen frossade i det varje kväll, och jag längtar efter att få gå upp på scenen och göra det igen.

Jake Abraham och Philip Olivier. Foto: David Munn Betyder det att Yogi inte är sexig?

Nej, han är inte sexig. Han är en karaktär man vill hata, men som man inte kan låta bli att älska. Sen har vi Lindzi Germain som spelar den kaxiga barägaren och Jake Abraham som en berusad irländsk präst; vad mer kan man begära?

Vad är så speciellt med den här teaterlokalen?

Att få den här lokalen var avgörande för att vi skulle ta på oss producentrollen. När vi var klara i St Helens i oktober var alla teatrar fullbokade, men en vän till oss hade precis tagit över The Dome.

Det var en gammal metodistkyrka byggd 1904. När man går in ser man all gammal konst och själva kupolen, och det är helt fantastiskt vackert. Vi har installerat centralvärme överallt och hoppas nu kunna bli konstnärliga ledare för den här arenan och verkligen sätta den på Liverpools karta. Det finns redan ett stort intresse och massor av produktionsbolag hör av sig för att sätta upp föreställningar här. Det är fantastiskt.

Du har hållit dig sysselsatt genom åren med allt från Brookside till Benidorm. Vad har varit höjdpunkten i din karriär?

Det måste vara det som blev mitt genombrott: Brookside. Jag var med så länge och hade så fantastiska storys. Det var som att spela in film varannan vecka; jag älskade det.

Vad händer härnäst för dig?

Jag har haft fullt upp med The Ale House de senaste månaderna. Jag kan inte gå in på detaljer än, men det här är absolut inte slutet för den här föreställningen... Det kommer fler nyheter efter spelperioden.

Och då du är en Liverpool-kille kan jag inte låta bli att fråga... Everton eller Liverpool?

Liverpool – jag är väluppfostrad!

The Ale House spelas på The Dome i Grand Central, Liverpool från 25 februari till 19 mars 2016. Boka nu!