INTERVJU: Lysande gamla mästare – skådespelarna bakom Art

Strålande gamla mästare – vi pratar med Nigel Havers, Stephen Tompkinson och Denis Lawson på första repetitionsdagen för ART:s Storbritannienturné.

Stephen Tompkinson, Nigel Havers och Denis Lawson i Art. Foto: Matt Crockett ART UK TOUR SCHEDULE

Medan jag väntar på att få prata med Nigel Havers, Stephen Tompkinson och Denis Lawson under den första repetitionsdagen för ART, hör jag en servitris i bakgrunden berätta om ingredienserna i dagens soppa. Det slår mig att producenterna bakom Yasmina Rezas prisbelönta pjäs kan ha haft ett liknande tillvägagångssätt: Ta en av tidernas mest framgångsrika komedier, tillsätt tre av våra mest älskade och erfarna stjärnor och blanda väl med en talangfull regissör. Garnera med marknadsföring och servera vid några av Storbritanniens finaste teatrar. Voilà! En dundersuccé. Med en lång rad tunga meriter i bagaget är de tre skådespelarna rörande överens om att ART är den sceniska motsvarigheten till europeisk vit tryffel.

”För det första är den väldigt kort. Jag är mycket förtjust i kort teater”, glimtar Nigel till, känd för roller i storfilmer som Triumfens ögonblick och En färd till Indien samt en mängd tv-succéer som The Charmer, Coronation Street och Downton Abbey. Den alltid lika välklädde herr Havers återvänder till ART med stor förtjusning efter att ha gjort tidigare inhopp i pjäsen (”740 föreställningar, men det var några år sedan”). Han såg pjäsen första gången under en förhandsvisning på Wyndham’s Theatre när den först hade premiär. ”Jag har ännu inte hittat en bättre modern pjäs”, säger han. ”Den är intellektuell, kvick och handlar om saker jag förstår, som vänskap och konst. För mig är den en ren skänk från ovan.” Stephen (Kommissarie Banks, Trollied, Wild at Heart, Drop the Dead Donkey och Ballykissangel) nickar instämmande. ”Jag såg också premiärkvällen på Wyndham’s och det var en helt otrolig kväll. När jag erbjöds rollen som Ivan senare under spelperioden tackade jag ja direkt. Hon har skildrat den här manliga vänskapen på ett fantastiskt sätt och den är ständigt underhållande. Jag har inte gjort pjäsen på 18 år, men det är härligt att komma tillbaka till den.”

Nigel Havers och Denis Lawson i Art. Foto: Matt Crockett. Han må vara ny i just den här pjäsen, men Denis (Bleak House, New Tricks och Star Wars) njuter ändå av att plugga in sina repliker. ”Jag hade sett den men aldrig läst den, och det är ett sådant nöje att få fördjupa sig. Komiken är helt underbar”, konstaterar han med en suck av välbehag.

ART, som har vunnit i stort sett alla prestigefyllda teaterpriser som finns, berättar historien om Serge, en frånskild läkare som köper en abstrakt målning. Serges vän Marc blir rasande över att någon vill betala en sådan enorm summa pengar för en helt vit duk och avfärdar det som rent skräp. Deras gemensamma vän Yvan försöker medla mellan de två, men hamnar snart själv i skottlinjen. Det är en pjäsen som lockar till många skratt, men det är utan tvekan utforskandet av vänskap i kombination med den briljanta dialogen som ger ART dess universella dragningskraft. Så, vad är det då för egenskaper som Nigel, Stephen och Denis uppskattar hos sina vänner?

”Tolerans och formbarhet”, skämtar Stephen.

Denis funderar en stund. Med en blandning av stolthet och värme svarar han till slut: ”Jag har fortfarande vänner kvar från skolan. Vi ses regelbundet och det är något fantastiskt med att ha vänskaper som sträcker sig tillbaka till elva-tolvårsåldern. Vi lever alla väldigt olika liv, men vår vänskap är så okomplicerad. Det är speciellt och något jag verkligen värdesätter.”

Stephen nickar instämmande och ler varmt när han berättar att han fyller år på samma dag som en av sina äldsta vänner. ”Vi står fortfarande varandra väldigt nära och han kommer och hälsar på när vi spelar i Manchester.”

Nigel har också kvar starka band till sina barndomsvänner. ”Det är en trygg känsla och de är nästan som familj på ett sätt”, observerar han.

Men ute på turné blir denna trio sin egen lilla familj. Hur fördriver de tiden när de inte står på scen?

”Man anländer på måndagen, så den dagen är bokad. Tisdagen brukar innebära någon form av PR för pjäsen, på onsdagen är det oftast matinée, på torsdagen kanske man besöker ett galleri, på fredagen tar man sovmorgon och på lördagen åker man hem”, förklarar Nigel och menar att även livet i kappsäck på nya platser varje vecka har sin egen rytm.

”Jag har inte personligen turnerat på ett tag, men om det finns en sådan där ’hop-on-hop-off’-buss så kommer jag sitta på den”, erkänner Stephen. ”Man lär sig allt möjligt och de är suveräna för att få lite lokalsinne”, insisterar han.

Stephen Tompkinson, Nigel Havers och Denis Lawson i Art. Foto: Matt Crockett

De är rörande överens om att det kommer bli ”en hel del kulinariska utsvävningar” längs vägen. Att gå ut och äta verkar vara en populär aktivitet för ensemblen, och alla städer på turnéplanen får tummen upp för sina restauranger och pubar.

Det har gått tjugo år sedan David Pugh & Dafydd Rogers först satte upp ART i West End, och den ursprungliga turnén efter London-sejouren pågick i hela 78 veckor. Pugh & Rogers siktar nu på att slå sitt eget rekord och de har full tilltro till att en så högklassig rollbesättning ger dem alla chanser att lyckas.

”Den blir aldrig omodern; den känns fortfarande fräsch”, lovar Denis.

”Ni kommer att älska den”, intygar Stephen. ”Det är inte bara en pjäs om tre män, eftersom den är skriven ur en kvinnas perspektiv.”

Nigel dricker upp sin espresso och tillägger: ”Och eftersom den är så kort hinner man till puben efteråt innan de slutar servera mat.”

Innan jag går förklarar jag att min mormor är mer än förväntansfull över att jag ska få träffa (med hennes ord) ”den brittiska teaterscenens silverrävar”. De ställer välvilligt upp på en selfie, så att mormor får sitt eget lilla konstverk att vårda. För egen del gör jag en mental notering om att boka biljetter för att se dessa strålande gamla mästare i aktion snarare förr än senare. Jag misstänker att biljetterna kommer sälja snabbare än en stulen Rembrandt.

KLICKA HÄR FÖR ART TURNÉPLAN I STORBRITANNIEN