Mina teaterhöjdpunkter från 2017 – Douglas Mayo

Vi bad våra recensenter att nominera sina personliga höjdpunkter från teateråret 2017. Douglas Mayo har valt ut sina favoriter.

Ensemblen i 42nd Street 42nd Street (Theatre Royal Drury Lane) Aldrig hade jag väl trott att jag skulle få se en uppsättning av 42nd Street i det format som just nu spelas på Theatre Royal Drury Lane. En ensemble med Tom Lister, Jasna Ivir, Clare Halse, Stuart Neal och den sublima Sheena Easton hade räckt gott och väl, men lägg därtill Douglas W Schmidts otroliga scenografi – som utnyttjar Drury Lanes enorma scen till max – och Roger Kirks fantastiska kostymer, så har du en upplevelse utöver det vanliga. Jag ska erkänna att glädjetårarna rann under hela föreställningen. Boka biljetter till 42nd Street.

Jamael Westman som Alexander Hamilton tillsammans med West End-ensemblen Hamilton (Victoria Palace Theatre) Efter en hype utan dess like var det befriande att se en föreställning som faktiskt levde upp till förväntningarna. Jag har lyssnat på originalinspelningen ända sedan den släpptes, men live var showen ännu bättre. Full av humor och med ett fantastiskt persongalleri ser jag redan fram emot nästa besök. Thomas Kail, Andy Blankenbuehler, Alex Lacamoire och Lin-Manuel Miranda har, tillsammans med ett otroligt kreativt team, skapat en produktion som jag är säker på kommer att underhålla West End under många år framöver. Läs min recension

Billy Cullum och ensemblen i Rent. Foto: Matt Crockett Rent (UK-turné)

Jag var lite orolig att Rent skulle kännas daterad, då jag inte sett den sedan den hade premiär på Shaftesbury Theatre för många herrans år sedan, men efter en rekommendation från vår recensent Alexa Terry såg jag föreställningen i Woking. Ensemblen var enastående och jag slogs av hur väl Jonathan Larsons opus har stått emot tidens tand.

Ensemblen i The Wedding Singer The Wedding Singer (UK-turné) Utan att veta någonting om scenversionen, men med filmen färskt i minnet, begav jag mig till Sunderland Empire. Jag fick en helt fantastisk kväll i teatersalongen där Nick Winstons underbara produktion fungerade som en perfekt tidskapsel tillbaka till åttiotalet. Jon Robyns befäster sin roll som en av våra främsta musikala huvudrollsinnehavare, och tillsammans med Cassie Compton, Samuel Holmes och Ray Quinn skapade de en show jag gärna ser igen. Läs min recension.

Audra McDonald i Lady Day at Emerson's Bar and Grill. Foto: Marc Brenner Lady Day at Emerson's Bar And Grill (Wyndham's Theatre)

Vi fick utstå en tids uppskjutande, men det var definitivt värt väntan när Audra McDonald äntligen tog sin hyllade tolkning av Billie Holiday till London. Orden räcker inte riktigt till här, men för mig var detta helt enkelt ett absolut måste.

Ensemblen i Young Frankenstein Young Frankenstein (Garrick Theatre) Som australiere med förkärlek för respektlös humor har jag länge varit ett Mel Brooks-fan, och Young Frankenstein gjorde mig inte besviken. Produktionen var något nedskalad men fylld till bredden av talang, och den passade perfekt i det intima formatet på Garrick Theatre. Jag kan inte minnas när jag skrattade så mycket senast. Boka biljetter till Young Frankenstein. Läs min recension.