RECENSION: Angry, Southwark Playhouse ✭✭✭✭

Tyrone Huntley i Angry på Southwark Playhouse. Foto: Matt Martin Photography Angry

Southwark Playhouse

16 februari 2018

Fyra stjärnor

Boka nu Två skådespelare kliver in i Southwark Playhouses scen 'Little'. Medan publiken intar sina platser på alla fyra sidor om scenen, mäter de två varandra med blicken, tyst och passiv-aggressivt. De blir gradvis alltmer irriterade, stirrar ilsket, spänningen stiger när de vandrar förbi och cirklar tillbaka allt närmare varandra, som om de utmanar varandra till strid. Scenytan är nedsänkt i golvet under ett lysande rutnät i taket. Med den här specifika publikplaceringen känns det precis som uppladdningen inför en boxningsmatch. Till slut brister spänningen, de två utbyter skrikande aggressioner och den ena stormar ut. Den andra lämnas ensam kvar för att påbörja den första av de monologer som utgör Angry, Philip Ridleys senaste verk.

Alla sex monologer är könsneutrala och äger rum i en sorts tidlöshet, utan referenser till platser eller exakta datum. Denna ospecificerade natur innebär att de två skådespelarna byter roller inför varje föreställning. Vid just detta tillfälle 'följer hon honom' och resultatet är minst sagt fängslande. Men även om texterna är desamma, finns det mycket som kan tolkas in utifrån kön och etnicitet. Man kan vara säker på att de båda tillför vitt skilda tolkningar till scenerna, och publiken kommer i sin tur att läsa in olika sammanhang.

Georgie Henley i Angry på Southwark Playhouse. Foto: Matt Martin Photography De två skådespelarna kan tyckas vara oväntade val för vissa; hon slog igenom som barn i storfilmerna om Berättelsen om Narnia, medan han är mer etablerad inom musikalvärlden. Men låt dig inte luras av detta – båda är utmärkta dramatiska skådespelare i sin egen rätt, och de gör helt rätt i att fortsätta utforska denna genre.

När man väl kommit över den initiala överraskningen av att höra Lucy Pevensie svära, levererar Georgie Henley en befriande naturlig prestation. Vid denna föreställning tilldelas hon en uppsättning monologer som visar upp hennes komiska talang med stor effekt – kvällens kortaste scen är utan tvekan den bästa i hennes händer, en makaber berättelse om en utekväll som går snett. Hon anförtros också den hjärtskärande 'Air', den längsta och avslutande scenen, och hon är en uppenbarelse. I alla sina tal är Henley skarp, intelligent och enormt underhållande, vilket visar på en fantastisk mångsidighet.

Tyrone Huntley i Angry på Southwark Playhouse. Foto: Matt Martin Photography Mot henne kliver Tyrone Huntley bort från musikalscenen där han är mest känd, och framstår som naturligt charmerande. Han briljerar i de mer traditionellt berättande monologerna, där han lockar in publiken med sin sympatiska utstrålning och ett bedrägligt lugn, innan han överrumplar tittaren med situationernas allvar. Båda håller säkert publikens uppmärksamhet och drar in oss i de miniatyrvärldar de så kortvarigt skapar. Båda är helt fantastiska. Men kvällen är inte jämn rakt igenom. När Angry är bra är det exceptionellt, men när det inte når hela vägen är det besviket genomsnittligt, särskilt för en författare som Ridley. Den inledande monologen 'Angry' ger föreställningen en ganska förglömlig start och känns frustrerande generisk. Men det som är bra är fenomenalt, och i både 'Air&' och den Huntley-framförda 'Bloodshot' kommer Ridleys talang för krypande, obehagligt historieberättande verkligen till sin rätt. Det finns ett fascinerande underliggande mörker i varje scen.

Georgie Henley i Angry på Southwark Playhouse. Foto: Matt Martin Photography

Ljuddesignen behöver finslipas en aning då det knappast är nyskapande att få publiken att hoppa till upprepade gånger utan anledning, men Cassie Mitchells ljussättning utnyttjas mycket skickligt genom att blinka och flimra för att markera scenbyten. Max Lindsays regi tar hänsyn till publiken på alla sidor så att ingen missar något.

Detta är inte Ridleys mest extrema verk på långa vägar, men som pjäs är det ett intressant upplägg och fantastiskt välspelat; med två av de mest överraskande rollprestationerna på senare tid är det väl värt att se. Dessa monologer, som var och en utgör en komplett värld att dyka in i, är dömda att bli favoriter vid auditions framöver – och med all rätt. I typisk Ridley-stil lämnar Angry efter sig en obehaglig känsla som dröjer sig kvar i bakhuvudet hela vägen hem. Skakande, oroande men djupt fascinerande – Angry är ett värdigt tillskott till Ridleys värld.

Spelas till 10 mars 2018

BOKA BILJETTER TILL ANGRY PÅ SOUTHWARK PLAYHOUSE