RECENSION: Bed Among The Lentils, Talking Heads, BBC iPlayer ✭✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Lesley Manville i Alan Bennetts Bed Among The Lentils som presenteras som en del av Talking Heads-serien, nu tillgänglig på BBC iPlayer.

Lesley Manville i Bed Among The Lentils Talking Heads: Bed Among the Lentils.

Streama nu på BBC iPlayer.

5 stjärnor

Se nu

Så har vi kommit fram till vad som enligt min mening är Bennetts allra främsta verk. Susan – som ursprungligen spelades av Maggie Smith – är en prästfru som är djupt olycklig och kämpar med alkoholproblem. Hon observerar livet i kyrkan, sörjer att hon inte är den där ideala prästfrun hon förväntas vara, och inleder nästan av en slump en affär med Mr Ramesh, en indisk specerihandlare som gladeligen säljer henne alkohol när den lokala butiken börjat se ner på henne. Det här är klassisk Bennett när den är som bäst; monologen presenterar ett helt galleri av karaktärer och byskvaller, prästens personliga fanklubb, Susans funderingar kring Jesus (”Tror du att han någonsin flinade lite hånfullt?”) och den legendariska sammandrabbningen med Mrs Shrubsole och ”The Forest Mummers”. Citatet ”Om du tycker att squash är en kampsport så borde du prova på blomsterarrangemang” är i sig värt hela monologen!

Det har gått tillräckligt lång tid för att dessa nyinspelningar ska fungera på egna meriter. Många av skådespelarna lyckas stå rakryggade bredvid originalen, och endast ett fåtal har hamnat i skuggan. Några har dock verkligen gjort rollen till sin egen, och Lesley Manville är – föga förvånande – helt magnifik som Susan. Hon förmedlar så mycket känslor med bara en blick och levererar de komiska replikerna med perfekt tonträff. Jag har insett att en anledning till att jag har njutit så mycket av dessa monologer är de hederliga, långsamma närbilderna. Filmatiserade på EastEnders-området i Elstree är detta inga enkla Zoom-inspelningar, och jag uppskattade verkligen den direkta kontakten mellan berättare och tittare. Kameran zoomar extremt långsamt in på Manvilles ansikte medan hon når in till kärnan i sin berättelse. Som i de flesta Talking Heads-delar slutar hon i ett sämre läge än där hon började. Efter att ha övertalats av Mr Ramesh att gå på AA känner hon nu att hon tillhör två kyrkor istället för en, och Mr Ramesh har sålt sin butik och flyttat. Hon har underbara ögonblick när hon skrattar åt minnet av hur Mr Ramesh dansade naken för henne, endast försedd med små tamburiner, och hennes hjärtesorg hotar att ta överhanden när hon talar mellan skratt och tårar. Det är en vacker prestation.

Regissören Nicholas Hytner är givetvis något av en musa för Bennett och vet att kameran bara behöver iaktta medan lagren skalas av. Susan beskrivs som slank, och här skalas hon ner till ett skal tills vi ser den hårda, obekväma sanningen. Susan är ett offer för sina vanor, sin ålder och sin makes förmåga att beslagta hennes historia. Det är en bittersöt komedi, och även om den speglar 1980-talets attityder är det en berättelse som har stått sig genom tiderna. Jag har också uppskattat längden på avsnitten; att historien får ta den tid den behöver och att detta är enkelt men ack så effektivt berättande.

Andra recensioner av Talking Heads Läs vår recension av An Ordinary Woman Läs vår recension av The Shrine Läs vår recension av Soldiering On Läs vår recension av Her Big Chance Läs vår recension av The Outside Dog