RECENSION: Coriolanus, Crucible Theatre, Sheffield ✭✭✭✭

Gary Stringer recenserar William Shakespeares Coriolanus på Crucible Theatre, Sheffield.

Tom Bateman och ensemblen i Coriolanus. Foto: Johan Persson

Coriolanus Crucible Theatre, Sheffield 4  stjärnor

Shakespeares Coriolanus exploderar in på Crucibles scen i en ny uppsättning regisserad av Robert Hastie, konstnärlig ledare för Sheffield Theatres. Vi får följa den tragiska uppgången och fallet för en krigshjälte i det antika Rom, i en iscensättning som placerar publiken mitt i händelsernas centrum i en forumliknande miljö. Man känner sig som en del av senaten när medlemmar ur Sheffield People’s Theatre fyller rummet och piskar upp stämningen med häpnadsväckande effekt. Under scenografen Ben Stones ledning hålls inramningen enkel mot auditoriets vackra träpaneler, vilket låter Lucy Carters ljussättning skapa atmosfären. Under de brutala stridsscenerna, koreograferade som en mörk balett av Renny Krupinski, och de spänningsfyllda militära manövrarna, känns det nästan som att titta på en konceptuell modeshow med en catwalk-parad av militär fetischism.

Tom Bateman som Coriolanus. Foto: Johan Persson

Tom Bateman är utmärkt som Coriolanus och lyckas perfekt förmedla både stoltheten och tjurigheten hos detta militära underbarn. Han är antagonistisk när han borde vara ångerfull, sjuder av vrede och döljer knappt sitt förakt för det folk han försöker kontrollera snarare än att tjäna. Han möter sitt jämspel i ärkefienden Aufidius, som spelas med en rävaktig, rovdjursliknande fysikalitet av Theo Ogundipe. Deras möte i Antium utspelar sig mot en fond av testosteronstinn maskulinitet. Medan boxningssäckar svänger från taket ger deras ömsesidiga hat vika för respekt och, som det starkt antyds, kanske något mer.

Stella Gonet (Volumnia) och Hermon Berhane (Virgilia) i Coriolanus. Foto: Johan Persson

Som Volumnia uppvisar Stella Gonet en stålblå ambition, där hennes stolthet över sonens bedrifter bidrar till Coriolanus fall och slutgiltiga offer. Scenerna med hustrun Virgilia, spelad av Hermon Berhane, använder teckenspråk och besitter en grace och ömhet som står i skarp kontrast till hans lättantändliga temperament. Malcolm Sinclair är en statsmannamässig Menenius som visar djupt allvar och genuin sorg när situationen spårar ur – delvis orkestrerat av Remmie Milner och Alex Young i en konspiratorisk och retsam duo som Sicinius och Brutus.

Tom Bateman (Coriolanus) och Theo Ogundipe (Aufidius). Foto: Johan Persson

Med det rådande politiska läget på båda sidor Atlanten, och efter de senaste årens splittrande val, känns denna elektriskt utförda berättelse mer aktuell än någonsin. Vägen till helvetet tycks alltid kantad av felriktade avsikter. I den här uppsättningen blir pjäsen en slående demonstration av politikens "ormar och stegar", den publika hyllningens flyktiga natur och – precis som i dagens sociala medier – de mörka sidorna av ett okontrollerat pöbelvälde.

Spelas på Crucible Theatre till 28 mars 2020.

SHEFFIELD THEATRES WEBBPLATS