RECENSION: People, Places and Things, Wyndham's Theatre ✭✭✭✭✭

Jacqui Dubois, Denise Gough och Sally George i People, Places and Things. Foto: Johan Persson People, Places and Things

Wyndham's Theatre

5 Stjärnor

Mer information | Boka nu För det mesta försöker jag vara diskret när jag recenserar och bara göra korta anteckningar för att minnas detaljer efter ridåfall. Jag vill aldrig distrahera mina bänkgrannar från det som utspelar sig på scenen. Under People, Places and Things på Wyndham’s Theatre fanns det dock ingen risk för det – handlingen är fängslande och skådespeleriet fullständigt lysande. Den här uppsättningen var så bra att jag slutade skriva; jag kunde inte ta ögonen från scenen i en sekund.

Denise Gough med ensemblen i People, Places and Things. Foto: Johan Persson

Duncan Macmillans pjäs, en samproduktion mellan National Theatre och Headlong, gjorde dundersuccé på The Dorfman i höstas. När uppsättningens intensitet nu flödar ut i salongen förstår man precis varför biljetterna sålde slut – flytten till West End är mer än välförtjänt. För att återskapa intimiteten från National Theatres minsta scen har man valt att placera delar av publiken på scenen. Det förstärker känslan av klaustrofobi och av att vara ständigt iakttagen – två teman som är högst centrala i pjäsen. Macmillans pjäs ger en uppriktig och ärlig bild av beroendevård, främst genom huvudkaraktären Emma, en skådespelerska med alkohol- och drogproblem. Macmillans text, i säker regi av Headlongs konstnärliga ledare Jeremy Herrin, sprakar av vass intelligens och välbehövlig humor. Utan humorn skulle de tunga ämnena – familj, mänsklighet, identitet och tro – nästan bli övermäktiga. Detta är ett lysande exempel på när skickligt, lyhört skrivande möter teaterkonst av högsta klass.

Denise Gough och Nathaniel Matrello White i People, Places and Things. Foto: Johan Persson

Uppsättningen präglas av en fantastisk effektivitet och stark ensemblekänsla, utan att ge avkall på stil eller visuell kreativitet; sekvenserna där Emma lider av abstinens är briljanta. Ensemblen och scenografin rör sig sömlöst mellan olika platser, medan Emma är den enda som befinner sig på scenen genom hela föreställningen. Det ger en känsla av att livet bara händer henne, att hon dras från händelse till händelse snarare än att själv sitta vid ratten.

Denise Gough i People, Places and Things. Foto: Johan Persson

Macmillan har utan tvekan skrivit en otroligt stark huvudroll i Emma, och rollen tolkas med finess, energi, sårbarhet och humor av den alltid lika fängslande Denise Gough. Allt hyllande du har hört om Goughs prestation är absolut befogat – och rör sig på en nivå över det vanliga. Hennes porträtt är hantverksmässigt fulländat, detaljerat och helt igenom trovärdigt. Även om hela teamet gör en fantastisk insats är det Goughs Emma som håller ihop allt; från första ögonblicket när hon bryter ihop på scenen i rollen som Nina i Måsen, vet vi att vi bevittnar något alldeles extra. Ett särskilt omnämnande förtjänar även den briljanta Barbara Marten, som spelar alla läkare på kliniken – som alla påminner om Emmas mamma – samt rollen som mamman själv.

Som teaterbesökare är det otroligt tryggt att få se ett så säkert och kompetent berättande. Oavsett ämne kan man andas ut i vetskapen om att man är i mycket trygga händer, vilket gör att man bara kan luta sig tillbaka och låta sig uppslukas. Det här är en av de uppsättningar man helt enkelt inte får missa.

PEOPLE, PLACES AND THINGS SPELAS PÅ WYNDHAM'S THEATRE TILL OCH MED DEN 18 JUNI 2016.