RECENSION: Seussical The Musical, Southwark Playhouse ✭✭✭

Matthew Lunn recenserar musikalen Seussical som just nu spelas på Southwark Playhouse i London.

Marc Pickering och ensemblen i musikalen Seussical. Foto: Adam Trigg Seussical Southwark Playhouse 27 november 2018

3 stjärnor

Boka nu

Dr. Seuss har en helt unik plats i den stora barnlitteraturens kanon. Hans karaktärer har kanske inte samma igenkänningsfaktor som Roald Dahls, men hans värme, kvickhet och lekfulla språk är högst karaktäristiska. Denna musikal, som senast sågs i West End 2012, återvänder nu till London med Immersion Theatre i en energisk och barnvänlig uppsättning på 75 minuter.

Berättelsen baseras till stor del på ”Horton hör en vemsing”, men väver in karaktärer från hela Seuss universum. Seussical är en aning ojämn, men likväl mycket underhållande. Katten i hatten (Marc Pickering) uppenbarar sig för den unga JoJo (Anna Barnes) och snart transporteras de till Dr. Seuss förunderliga värld. Elefanten Horton (Scott Paige) hör ett rop från ett litet dammkorn och inser att den pyttelilla planeten Vem vilar på det. Hans omgivning reagerar med en blandning av misstro och aggression, vilket tvingar Horton ut på en lång resa för att skydda sina nya vänner.

Scott Paige och Amy Perry i musikalen Seussical. Foto: Adam Trigg I regissörens anteckningar skriver James Tobias att Seussical är ett vackert exempel på teater som tilltalar flera generationer och betonar att ”ingen i publiken ska känna sig nedvärderad”. Den sistnämnda poängen är särskilt träffande – Hortons lojalitet mot invånarna i Vem vilar på hans orubbliga övertygelse att ”en person är en person, oavsett hur liten”, och hans mod lyser igenom under hela föreställningen. Hans granne och hemliga förälskelse, Gertrude McFuzz (Amy Perry), förändrar sitt utseende drastiskt för att försöka imponera på honom, medan JoJo får höra av sina föräldrar (Adam Dawson och Daisy Steere) att det är farligt att tänka själv. I varje scenario förmedlas ett starkt budskap utan att det blir skrivet på näsan – vi slipper pekpinnar som förklarar vad som är rätt och fel. Istället visas dygd och ignorans genom karaktärernas handlingar och deras konsekvenser.

Ensemblen i musikalen Seussical. Foto: Adam Trigg Jag är mindre övertygad om verkets universella dragningskraft, för även om budskapen är välavvägda – och i det här fallet framförda av en utmärkt ensemble – är tonläget en aning spretigt. Ta Pickerings Katt i hatten som exempel. Han fungerar både som en spjuveraktig mentor åt JoJo och som en nästan allestädes närvarande motor för handlingen. I den första rollen är han en fyrbåk av ohämmad fånighet och outsinlig energi som rör om i grytan. I den andra rollen är han en kameleontliknande figur som dyker upp som olika arketyper för att föra handlingen framåt. Pickering är en fröjd i dessa roller, från skröplig domare till doktor med kraftig accent, och han använder sin mångsidiga komiska talang briljant. Ändå är det symboliskt för pjäsens ofullkomliga försök att gå hem hos alla, där vissa scener tycks skrivna för vuxna och andra för barn. Tillsammans med en något ofokuserad intrig, där konflikter löses väl enkelt, saknar Seussical de nyanser och den djupa allegoriska kvalitet som kännetecknar de riktigt stora barnklassikerna.

Ensemblen i musikalen Seussical. Foto: Adam Trigg

Det är dock en ytterst underhållande verklighetsflykt. Ensemblens smittsamma entusiasm och kollektivt starka sånginsatser gör att man aldrig tappar intresset, och flera färgstarka scener dröjer sig kvar efteråt. Paige är särskilt förtjusande som Horton, en symbol för ren godhet som man inte kan låta bli att sympatisera med. Perry ger Gertrude stor mänsklighet och värme, medan Barnes JoJo är själva sinnebilden av barnslig förundran. Katie Paine och Ngozi Ugoh – som förtjänat mer scentid som Mayzie La Bird respektive Sour Kangaroo – är höjdpunkterna i en i övrigt stark birollsuppsättning.

Om du eller dina barn gillar Seuss kommer ni att älska Seussical. Med sina rappa 75 minuter är föreställningen ett nöje som lyfts ytterligare av en mycket skicklig ensemble. Bristen på röd tråd och det ojämna tonläget gör att den inte når ända fram som ett universellt mästerverk, men på det stora hela är det hjärtligt och väldigt roligt.  Spelas till den 29 december 2018 på Southwark Playhouse

BILJETTER TILL SEUSSICAL THE MUSICAL