RECENSION: Trollkarlen från Oz, Leeds Playhouse ✭✭✭✭✭

Jonathan Hall recenserar Trollkarlen från Oz – årets julklapp för hela familjen från Leeds Playhouse.

Agatha Meehan (Dorothy) och den unga ensemblen i Trollkarlen från Oz. Foto: The Other Richard Trollkarlen från Oz

Leeds Playhouse

5 stjärnor

BOKA BILJETTER Trollkarlen från Oz – årets julshow på det nyrenoverade Leeds Playhouse – är en färgstark, spektakulär och livsbejakande upplevelse. Den klassiska sagan om en flicka (och hennes hund) som går vilse i ett främmande land och försöker hitta hem känns högaktuell i tider då många av oss känner oss lika vilsna inför framtiden. Föreställningen, regisserad med stor entusiasm och energi av teaterns konstnärlige ledare James Brining, ligger nära den legendariska filmen från 1939, som lär vara världens mest sedda film. Alla filmens ikoniska inslag finns där – en skrikande häxa, munchkins i technicolor, en gulstensväg – ända ner till att Dorothy tar ton i ”Somewhere over the Rainbow” sittandes på en gammal kärra i det dammiga Kansas. Men trots att källmaterialet har 80 år på nacken har berättelsen inte åldrats alls. En familj som kämpar med ekonomisk osäkerhet, en självgod och priviligierad mobbare, en fruktad ledare som i själva verket är en charlatan – allt detta, tillsammans med några smarta karaktärsmässiga uppdateringar (en kvinnlig fågelskrämma och en plåtman förälskad i en skogshuggare), ger oss en historia som känns helt rätt i tiden.

Eleanor Sutton som Fågelskrämman. Foto: The Other Richard

Kanske beror det på att filmen skapades innan den digitala eran, men övergången till scenen känns otroligt smidig. En blandning av fysiska effekter och projektioner skapar en rad fantastiska scener: en gulstensväg med eget liv, en glittrande smaragdstad och en sensationell tornado komplett med flygande bråte, en häxa på kvastskaft och Dorothy som lyfts upp och virvlas runt av vinden.

Graham Hoadly (Professorn) och Agatha Meehan (Dorothy). Foto: The Other Richard

Varje uppsättning av Trollkarlen från Oz står eller faller förstås med sin Dorothy. I Lucy Sherman, en av två skådespelerskor som delar på rollen, har Leeds Playhouse hittat en riktig pärla. I en roll där Judy Garland har lagt ribban lika högt som regnbågen själv, bibehöll hon en enorm energi och hängivenhet genom hela showen. Hennes sångröst är fantastisk, och när hon sjöng den ikoniska ”Somewhere over the Rainbow” påminde hon kusligt mycket om Garland själv. Hon stöttas av en lysande ensemble, där Polly Lister sticker ut som en härligt melodramatisk och nästan operalik elak häxa från Väst, och Sam Harrison som den olyckligt kärlekskranke Plåtmannen. Ett särskilt omnämnande förtjänar även de yngre ensemblemedlemmarna som gav liv åt alla munchkins med en glädjefylld och precis koreografi av Lucy Cullingford.

Polly Lister som den elaka häxan från Väst. Foto: The Other Richard

Simon Higletts scenografi var en färgsprakande dröm av regnbågar, fält, skogar, städer och slott som vreds, projicerades och förvandlades för att skapa de olika miljöerna. Orkestern levererade ett fantastiskt soundtrack – tyvärr osynliga för publiken förutom ett kort framträdande via skärm under tackningen.

Trollkarlen från Oz är en av de filmer som har blivit en del av vår kulturella identitet och som ständigt lockar nya generationer. Att se reaktionerna från den unga (och den inte fullt så unga) publiken igår kväll visar tydligt att Leeds Playhouses produktion har vunnit över en helt ny generation fans.

Spelas till och med 25 januari 2019

Gå med i vårt nyhetsbrev

https://youtu.be/jwe6jtOVCAU