RECENSION: Two Come Home, Lakeside Theatre Essex ✭✭✭

Paul T Davies recenserar Two Come Home, en ny pjäs av Joe Eason vid Lakeside Theatre, University of Essex.

Two Come Home.

Lakeside Theatre, University of Essex.

1 mars 2024

3 stjärnor

När ett nytt verk presenteras för första gången är det sällan helt färdigt, utan snarare ett tillfälle för det kreativa teamet att utvärdera vad som behöver utvecklas ytterligare. Så är fallet med Joe Easons nya pjäs, som bjuder på mycket att beundra. Berättelsen utspelar sig i en liten före detta gruvstad i Appalacherna, där Evan försöker bygga upp sitt liv efter fängelset. Han kämpar med sin alkoholiserade mamma, men när tonårskärleken Jimmy återvänder och hans våldsamme far dyker upp hotas hans hela tillvaro. Eason har varit öppen med att han inspirerats av Tracey Letts, vilket märks tydligt. Med ett liveband på scenen är det också svårt att inte dra paralleller till den senaste scenversionen av Brokeback Mountain; manuset erbjuder kanske inte så mycket nytt. Men dramaturgin är tydlig och stundtals väldigt kraftfull, och några strålande skådespelarinsatser ger stycket liv.

Eason själv spelar Evan (och har även komponerat musiken och stått för scenografin) och är fenomenal på att fånga karaktärens känsla av att vara instängd. Hans första möte med Jimmy (en utmärkt Ben Maytham) är där pjäsen verkligen tar fart; spänningen och den sexuella attraktionen mellan dem är lysande gestaltad. De verkar snarare hemsökta än upprymda av sin kärlek. Hans alkoholiserade mor Amy och våldsamma far Caleb är något stereotypa – vi har sett dessa karaktärsdrag många gånger förr. Men enastående insatser från Nicola Goodchild och James Burton ger dem liv och gör hotet mot sonens lycka ytterst påtagligt. För mig är rollen som polisen Greg Wilson, spelad av regissören Noah Alfred

Pantano, den minst utvecklade. Hans längtan efter det Evan och Jimmy har känns som ett queer-lager för mycket. Han har repliker som ”Alla i den här staden är trasiga”, och hans brinnande uppmaning till Evan att lämna staden för tankarna till den där hårdföre, äldre polisen man ser på amerikanska diners.

Till en början kändes bandet, som står för alla ljudeffekter och bakgrundsmusik, underutnyttjat. Men precis före paus drar Eason igång en fantastisk låt, och tillsammans med Jenna Saiz-Abo Henriksons vackra sång faller alla pjäsens delar på plats; det är ett starkt och rörande inslag. Jag blev också imponerad av att pjäsen inte utvecklar sig riktigt som man förväntar sig. Det är en kraftfull queer kärlekshistoria som utspelar sig i en trovärdig värld, och för unga hbtq-personer kommer den att slå an många strängar. Med viss bearbetning och trimning av manuset, något jag är säker på att produktionen är medveten om, kommer detta verk att göra succé på festivalscenerna.

För mer information besök Two Come Home Play