KRITIKERNS VAL 2021 – Paul T Davies – Hans favoriter från British Theatre

Varje u00e5r blickar vi tillbaka pu00e5 de teateru00f6gonblick som beru00f6rt oss mest. Paul T Davies har sammanfattat teateru00e5ret 2021 och presenterar hu00e4r sin Critic's Choice fu00f6r 2021.

Det u00e4r fortfarande en tuff tid fu00f6r teatern och de kreativa nu00e4ringarna. u00c4ven om restriktionerna lu00e4ttades vet vi alla att pandemin inte u00e4r u00f6ver, och vi lever i skuggan av instu00e4llda fu00f6restu00e4llningar och sjukdom, med oro fu00f6r vad som vu00e4ntar. Men nu00e4r ridu00e5n vu00e4l gu00e5tt upp har teatern kommit tillbaka med besked, su00e5 jag vill passa pu00e5 att hylla mina personliga favoriter fru00e5n u00e5ret som gu00e5tt.

Six the Musical. Foto: Pamela Raith SIX u2013 Vaudeville Theatre, London Jag erku00e4nner att jag u00e4r sist pu00e5 bollen hu00e4r, men inom nu00e5gra sekunder fu00f6rstod jag varfu00f6r Six u00e4r en av de senaste u00e5rens mest populu00e4ra nya musikaler. Det visade sig att det jag behu00f6vde fu00f6r att glu00f6mma mina bekymmer var en 90 minuter lu00e5ng konsert med Henrik VIII:s sex fruar. Kaxigt, energiskt, med sensationella texter, en sublim ensemble och musik som fu00e5r taket att lyfta! Jag gav den su00e4llsynta sex stju00e4rnor u2013 det u00e4r den perfekta eskapismen! Lu00e4s recensionen av Six.

Constellations u2013 Vaudeville Theatre, London och online

Det geniala med Donmar Warehouses uppsu00e4ttning var att ha fyra olika rollbesu00e4ttningar som gav olika perspektiv och djup u00e5t Nick Paynes kloka pju00e4s om multiversum. Jag recenserade den inte hu00e4r pu00e5 sidan, men su00e5g rollbesu00e4ttningen med Russell Tovey och Omari Douglas. Utan att u00e4ndra ett ord i texten gav deras samspel nytt ljus och mystik u00e5t manuset. Stru00e5lande sku00e5despeleri u2013 detta var min u00e5rets nyuppsu00e4ttning.

Ben Daniels och Dino Fetscher i The Normal Heart. Foto: Helen Maybanks The Normal Heart u2013 National Theatre Det finns vissa pju00e4ser, su00e4llsynta som de u00e4r, som fu00f6ru00e4ndrar ens liv. Den fu00f6rsta London-uppsu00e4ttningen av The Normal Heart 1986 gjorde just det, av mu00e5nga anledningar, och National Theatre presenterade nu den fu00f6rsta nyuppsu00e4ttningen i London sedan dess. u00c5ren har gjort pju00e4sen gott. u00c4ven om den u00e4r nu00e5got gäll pu00e5 sina stu00e4llen framstu00e5r det ilskna budskapet och den svarta humorn tydligare nu. En fantastisk ensemble, anfu00f6rd av den fu00f6rtrefflige Ben Daniels, gav nytt liv u00e5t Kramers hju00e4rtesku00e4rande verk. Daniels fu00e5r min ru00f6st som u00e5rets sku00e5despelare. Lu00e4s recensionen av The Normal Heart

After Life u2013 National Theatre. Foto: Johan Persson. After Life u2013 National Theatre

En pju00e4s om du00f6den och livet efter detta borde kanske inte ha lockat efter 2020. Men Jack Thornes utsu00f6kta, ku00e4nsliga och vackra bearbetning av filmen fru00e5n 1998 fu00e5ngade livets mest avgu00f6rande u00f6gonblick, alla u00e5tergivna innan sju00e4larna kan vandra vidare. Djupt ru00f6rande u2013 jag hoppas pu00e5 en nyuppsu00e4ttning su00e5 att jag fu00e5r chansen att recensera den! u00c5rets bu00e4sta nyskrivna pju00e4s under ett u00e5r som bjudit pu00e5 mu00e5nga starka nya verk.

Foto: Pamela Raith Cruise u2013 Duchess Theatre Den fu00f6rsta fu00f6restu00e4llningen jag su00e5g nu00e4r restriktionerna hu00e4vdes var Jack Holdens briljanta resa genom 1980-talets Soho. Den uppdaterade temana fru00e5n The Normal Heart genom att beru00e4tta en personlig historia om pandemi, gemenskap och slutligen hopp. Tillsammans med Channel 4:s Itu2019s a Sin lu00e4rde den en yngre generation exakt hur AIDS-epidemin upplevdes. Enastu00e5ende manus och framfu00f6rande, och roligare u00e4n vad u00e4mnet antyder u2013 ett utmu00e4rkt tillskott till HBTQ+-kanon. Lu00e4s recensionen av Cruise

Simon Darwen och Tanya Loretta Dee. Foto: Pamela Raith Sirens u2013 Mercury Theatre, Colchester Mercury Theatre u00f6ppnade u00e4ntligen igen efter en omfattande renovering och byggnaden u00e4r fantastisk och full av liv. Men det var Kenny Emsons nya pju00e4s, uppsatt pu00e5 den mindre Studioscenen, som fu00e5ngade mitt hju00e4rta. Med ru00f6tterna i arbetarklassens Essex var pju00e4sen, liksom alla hans verk, autentisk, poetisk och vackert framfu00f6rd. Tidshopp pu00e5 sjutton u00e5r hanterades med stor skicklighet, och Tanya-Loretta Dee fu00e5r min utmu00e4rkelse som u00e5rets sku00e5despelerska fu00f6r sin roll som en su00f6rjande mor som vu00e4grar ge upp. Vackert.