HBTQ+-höjdpunkter i teatervärlden 2019

Paul T Davies blickar tillbaka på årets HBTQ-teater och väljer ut sina favoriter från 2019.

Ensemblen i The View Upstairs. Foto: Darren Bell

När jag ser tillbaka på årets HBTQ-recensioner står det klart att även om pjäser som Angels in America och The Inheritance blivit stora succéer i West End och på Broadway, så spelas majoriteten av HBTQ-teatern fortfarande på Fringe-scenerna. Det är en fantastisk känsla att upptäcka en riktig pärla på de mindre scenerna, och jag är medveten om att mitt urval på olika sätt är ganska politiskt laddat. Men detta speglar vår samtid – våra frågor, våra utmaningar och våra underhållande scener. Som homosexuell man är det kanske oundvikligt att urvalet speglar min egen sexualitet, och jag missade tyvärr en hel del av L, B och T under Edinburgh-festivalen, främst på grund av tidsbrist och krockar i schemat. Här är mina toppval för 2019.

1. The View Upstairs – Soho Theatre

Den här stod alltid som given etta på listan, och den tog sig enkelt in på min totala topp tio-lista för året. Om jag hade varit en ung man som kämpat med min sexualitet, hade denna högljudda, stolta och politiskt laddade musikal fått mig att dundra ut ur garderoben på stört. Jag säger det igen: det här är inte bara teater, det är aktivism!

Travis Alabanza i Burgerz. Foto: Lara Cappelli. 2. Burgerz – Edinburgh Festival Fringe

När någon kastade en hamburgare på Travis Alabanza och skrek kränkande tillmälen, startade det en tankeprocess om hur hamburgare tillverkas – deras konstruktion och beståndsdelar. Resultatet blev Travis suveräna föreställning, byggd som en duett med en cis-man ur publiken. Tankeväckande, roligt och med en rörande interaktion med publiken när hamburgaren väl var färdigställd.

Scottee och ensemblen i Fat Blokes 3. Fat Blokes – Edinburgh Festival Fringe Trots att jag såg föreställningen första gången i slutet av 2018, satte Scottee upp sin enastående dansteater igen i Edinburgh i år. Det befäste verkets status som en viktig skildring av kroppsuppfattning, att återta sin identitet, klass och sexualitet. Det är fortfarande ett livsviktigt verk, och tillsammans med hans föreställning Class från 2019 utmanade han oss att konfrontera våra egna djupt rotade fördomar.

Land Of My Fathers, Mothers and Other People. 4. Land Of My Fathers, Mothers and Other People – Edinburgh Festival Fringe

Det här är naturligtvis ett personligt val, och inget känns mer personligt än Rhys Slade-Jones självbiografiska pärla om sin familjehistoria, att växa upp som gay i de walesiska dalgångarna och hur hans hemort har sargats av åtstramningspolitik. Genom att förflytta publiken till Treherbert Rugby Club bjöd denne mästerliga berättare på en timme fylld av både skratt och sorg.

Ben Allen och Jonathan Hyde i Gently Down The Stream. Foto: Marc Brenner 5. Gently Down The Stream – Park Theatre Martin Shermans vackra generationsöverskridande pjäs knyter ihop min lista perfekt. Den använder en homosexuell relation för att utforska årtionden av HBTQ-historia, med en fantastisk huvudrollsprestation av Jonathan Hyde. Det var här jag först hörde talas om mordbranden på Upstairs Bar, vilket gjorde mig fast besluten att se The View Upstairs. Prenumerera på vårt nyhetsbrev