Våra mest lästa recensioner från 2021 – Topp 10-listan

När vi nu tar farväl av 2021 har vi blickat tillbaka på de mest lästa recensionerna på BritishTheatre.com under de senaste tolv månaderna. Här är de tio mest populära recensionerna. Hann du se någon av dessa fantastiska föreställningar?

Killian Donnelly och Lucy St Louis i The Phantom Of The Opera. Foto: Johan Persson

Här är de 10 mest lästa recensionerna från 2021.

The Phantom of the Opera

Her Majesty's Theatre

The Phantom Of The Opera har återvänt till Her Majesty’s Theatre. Efter att ha följt turerna från sidlinjen när musikalens två producenter tvistade om framtiden för Hal Princes hyllade uppsättning, var Douglas Mayo ivrig att få återbesöka fantomens lya på Her Majesty’s Theatre i London för att se vad som blivit av det "briljanta originalet". Läs recensionen

Gina Beck (Nellie) & Julian Ovenden (Emile) i CFT:s South Pacific. Foto: Johan Persson South Pacific 

Chichester Festival Theatre (Online)

Libby Purves sade: Det nästan mest storslagna med Daniel Evans produktion är att den ens blir av: trots de blå pappersmaskernas distanserade skimmer, bekräftar Chichester att den stora musikalscenen är tillbaka med ett nästan vanvettigt trots: en ensemble på 32 personer, en orkester på 16 man, sångare som tvingades repetera i visir och Ann Yees stora, vilda ensemblekoreografi som först övades in med munskydd. Jubel och applåder startade redan när ljuset dämpades, och i slutet stod vi alla upp. Läs recensionen.

David Tennant och Michael Sheen i Staged 2 Staged 2 (Online)

BBC iPlayer

Paul T Davies sade: Det börjar bli väldigt meta nu. Succén från den första nedstängningen, där de två folkkära skådespelarna Michael Sheen och David Tennent spelar versioner av sig själva som försöker hålla kreativiteten vid liv, återvänder samma dag som den tredje nedstängningen utannonseras. Sheen säger till och med: "förhoppningsvis hamnar vi inte i en ny lockdown", samtidigt som de diskuterar framtida projekt. Läs recensionen.

Musikalen Six. Foto: Pamela Raith SIX

Vaudeville Theatre

Paul T Davies sade: Det finns alltid en risk när man kommer sent till festen att det bästa redan har hänt. Till slut får jag chansen att recensera Six när den öppnar på sin permanenta scen, Vaudeville. Jag har hört skvallret, känt av surret och feststämningen. Men lider den av för hög hype, har den blåsts upp av de fanatiska beundrare som fyller teatern? Nej, faktiskt inte. Det är ett dundrande, taklyftande och historieomskakande spektakel – högljutt, stolt och med mer attityd än hela säsonger av Drag Race. Från första takten är den här showen briljant, djärv i sin framtoning, och den lär oss mer om Henrik VIII:s sex fruar än vad vi någonsin fick lära oss i skolan. Läs recensionen

The Picture Of Dorian Gray

Barn Theatre (Online)

Som en av de ursprungliga influerarna skulle Oscar Wilde utan tvekan ha varit förtjust över att se hans skandalösa moralitet, The Picture of Dorian Gray, fortsätta att fascinera oss. Den har tagits in i vår tids pandemi – genom streaming och tweets – av det kreativa teamet bakom den kritikersuccén What a Carve Up!, författaren Henry Filloux-Bennett och regissören Tamara Harvey. Läs recensionen.

Michael Sheen i Under Milk Wood. Foto: Johan Persson Under Milk Wood

National Theatre

”To begin at the beginning…” Med undantaget att den här uppsättningen inte börjar vid början av Dylan Thomas klassiska pjäs. Dagen börjar på ett vårdhem, där herr Jenkins har missat sin frukost och är förvirrad. Det nyskrivna materialet av Sian Owen är vackert naturalistiskt och har smarta antydningar om texten som ska komma. Det blir lite av en chock när herr Jenkins son (Michael Sheen) dyker upp och insisterar på att få träffa sin far, utan att denna brådska förklaras närmare. Ruffig, och snabbt avslöjad med att ha alkoholproblem, framstår han som Dylan Thomas spöke, som kanske säger det farväl han aldrig fick säga i verkligheten. Läs recensionen

The Phantom Of The Opera 25th Anniversary

Royal Albert Hall (Online)

Douglas Mayo recenserade Andrew Lloyd Webbers 25-årsjubileum av The Phantom Of The Opera på Royal Albert Hall från 2011, som streamades på YouTube som en del av The Shows Must Go On. Recensionen publicerades ursprungligen 2020 men dundrade in på topp listan igen under 2021. Läs recensionen.

Alexandra Silber och Molly Osborne i Indecent. Foto: Johan Persson Indecent

Menier Chocolate Factory

Här finns livet, historien, passionen för teatern, stora migrationer och lyrisk romantik i regnet. Här finns ilska och humor, kärlek och förtvivlan, skämt och kraft, samt en känga mot pryderi och fördomar – med många budskap från 1900-talet till det 21:a. Istället för att fega med en trygg gammal feel-good-favorit har Meniers konstnärliga ledare David Babani satsat på – ett djupt andetag – en ny amerikansk-judisk Broadway-pjäs om en skandal från 1923, som handlar om en lesbisk pjäs på jiddisch från 1907, och dess efterspel på en vind i Lodzs getto på 1940-talet. Det kunde ha varit svårsålt, trots att dramatikern Paula Vogel vann Pulitzerpriset 1998 och att pjäsen vann en Tony precis innan pandemin tillsammans med regissören Rebecca Taichman. Läs recensionen.

Eddie Redmayne (Emcee) och Jessie Buckley (Sally Bowles). Foto: Marc Brenner Cabaret

Kit Kat Club (Playhouse Theatre)

Douglas Mayo begav sig ut för att besöka Londons mest eftertraktade föreställning när Rebecca Frecknall och hennes otroliga kreativa team på Kit Kat Club förvandlar vad som kunde ha varit en helt vanlig nyuppsättning av Kander och Ebbs klassiker till något alldeles sensationellt. Läs recensionen.

Doctor Who - Time Fracture

Unit HQ

Jag kan inte tänka mig att någon går och ser den här föreställningen utan att vara ett Doctor Who-fan, eller för den delen att någon läser denna recension som inte är det! Jag älskar serien, och även om jag kanske inte är en fullfjädrad Whovian, skulle jag kalla mig själv en Whoover. Immersive Everywhere ska gratuleras, tillsammans med hela ensemblen, för att ha skapat en genuint omslutande upplevelse av Whoniverse, briljant designad av Rebecca Brower. Man kastas in i alternativa världar som börjar vid Unit HQ, där man på 1940-talet upptäckte en anomali – en Time Fracture – som nu håller på att rämna och hota själva tiden. Problemet med Daniel Dingsdales manus är att det, precis som de senaste säsongerna, är en tvåtimmars-"special" där en riktigt vass 45-minutershistoria kämpar för att höras. Läs recensionen. GÅ MED I VÅRT NYHETSBREV