RECENSION: Blood Brothers, Churchill Theatre (UK-turné) ✭✭✭✭

ensemblet i Blood Brothers (tidigare produktion) Blood Brothers

Churchill Theatre

22 februari

4 stjärnor

Boka biljetter

Nu när Billy Elliot ska gå i graven i Londons West End känns det passande att en annan 80-talsskildring om arbetarklassens kamp ger sig ut på vägarna och påbörjar en ny turné.

Blood Brothers är förstås en enorm succé i sig själv – den vann en Olivier för bästa nya musikal redan 1983, och dess nyuppsättningar har belönats med otaliga priser världen över.

Berättelsen är enkel men genialisk: den fattiga och otursförföljda Mrs Johnstone har redan fem barn och väntar nu tvillingar. Hon städar hos den barnlösa Mrs Lyons, som erbjuder sig att olagligt adoptera en av bebisarna. Båda mödrarna gör sitt yttersta för att hålla tvillingarna isär, men trots deras vitt skilda uppväxtförhållanden blir de vänner och till slut ”blodsvänner”.

Det är en djupt politisk pjäs som utforskar debatten om arv kontra miljö, och hur ett barns förutsättningar kan staka ut vägen mot antingen framgång eller undergång. Den räds inte heller att omfamna nattsvarta teman; de briljanta öppnings- och slutscenerna hör till de mörkaste som går att hitta inom musikalteatern.

Mängden tårar som fälldes omkring mig på Churchill Theatre tyder på att Blood Brothers fortfarande berör på djupet. Musiken är lika kraftfull som alltid, där stora nummer som Tell Me It’s Not True, Miss Jones och Bright New Day behåller sin känslomässiga tyngd och humor.

Samtidigt märks det att verket är en produkt av sin tid; vissa delar av manuset känns något daterade, särskilt i scenerna som berör depression. Greppet med vuxna som spelar barn känns till en början ovant, även om det försvinner efter hand i takt med att rollfigurerna växer upp.

I mångt och mycket hänger föreställningens genomslag på prestationerna hos de två bröderna, Mickey och Eddie. Sean Jones har spelat rollen som Mickey under många år och anses av många vara den främsta tolkaren av karaktären någonsin.

Det är lätt att förstå varför; det är en exceptionellt komplex och nyanserad insats som skildrar karaktärens resa från charmig pojke till en psykiskt nedbruten vuxen. Joel Benedict imponerar också som den väluppfostrade men naive Eddie. Duon har en strålande kemi och ger berättelsen dess emotionella kärna.

Lyn Paul (tidigare i New Seekers) var en magnifik Mrs Johnstone; moderlig, bräcklig och med en genuint trovärdig Liverpool-karaktär. Kristofer Harding var också en kraftfull berättare som vakade över händelseförloppet med en hotfull närvaro.

Dessa prestationer lyste trots ett stundtals väldigt ojämnt ljud; det fanns ett burkigt eko i ljudbilden som gjorde vissa textrader helt ohörbara. Andy Walmsleys scenografi är så funktionell som man kan förvänta sig av en turnerande uppsättning, men lyckas ändå förmedla den råa urbana känslan i Thatchers Liverpool.

Blood Brothers är en tidlös klassiker med en spännande historia och ett stämningsfullt partitur. Den börjar visa vissa tecken på slitage, men tack vare de enastående skådespelarinsatserna är denna turné ett absolut måste för musikalälskaren.

BOKA BILJETTER TILL UK-TURNÉN AV BLOOD BROTHERS