RECENSION: The Great American Trailer Park Musical, Waterloo East Theatre ✭✭✭

The Great American Trailer Park Musical

Waterloo East Theatre

18 maj 2016

3 stjärnor

Boka här

Genom åren har jag sett många udda ämnen förvandlas till musikal, både på de stora scenerna och i mindre format, men The Great American Trailer Park Musical tar priset genom att lyckas klämma in mer innehåll än någon annan show.

Skenkvidsidor, boffande, frånskilda på death row, kidnappade bebisar, relationsvåld, otrohet, mord, agorafobi – och då har vi bara skrapat på ytan.

Allt utspelar sig på en husvagnspark i Florida vid namn Armadillo Acres, där en grekisk kör bestående av blonda bimbos guidar oss genom den amerikanska trailer park-världen. Det är en värld där dysfuntionalitet är normen, och det är helt hysteriskt roligt!

Uppsättningen är välsignad med en lysande ensemble som briljerar i det intensiva partituret. Den slitna grekiska kören, spelad av Rosemary Ashe, Michelle Bishop och Jodie Steele, passar perfekt i sina högljudda, obnoxious och ”trashy” roller som utgör musikalens hjärta. Ashe lyckas till och med få till ett ”Jeremy Kyle”-ögonblick som sitter som en smäck.

Som den agorafobiska Jeannie är Jemma Alexander helt fantastisk. Hon har inte kunnat lämna sin husvagn sedan hennes lille son blev stulen, och det är lätt att känna medlidande för hennes öde. Alexander besitter en enastående röst som passar denna countryrock-score perfekt.

I rollen som Jeannies man Norbert ger Adam Vaughan en stabil och trygg insats som maken som försöker förstå sin frus situation. Han naglar verkligen rollen röstmässigt, och trots att han är otrogen mot sin fru förblir han sympatisk.

Josh Dever spelar Duke, en obehaglig typ med missbruksproblem. Dever ger ett explosivt framträdande och är suverän i numret ”Road Kill” tillsammans med den tidigare nämnda kören.

Sabrina Aloueche spelar Pippi, en strippa med hjärta av guld som är på flykt från en våldsam relation. Aloueche tillför ännu en stark kvinnlig röst till en redan imponerande rollista. Även när hon blir den som splittrar ett äktenskap är det svårt för publiken att ogilla henne.

Regissören Kirk Jameson håller tempot uppe hela kvällen; det finns inte ett tråkigt ögonblick i showen. Rebecca Howells koreografi är proffsig och lyckas förmedla precis rätt känsla av ”bump and grind” genom den kitschiga husvagnsparksmiljön. Anna Kelseys scenografi är minimalistisk men sätter rätt ton för alla galenskaper på Armadillo Acres.

För det mesta sitter orkestern där den ska, men vid vissa tillfällen dränktes sången när volymen skruvades upp. En detalj, men förhoppningsvis något som kan åtgärdas. David Nehls musik och text har en tendens att flyta ihop lite vid första lyssningen; lite mer dynamik och något lägre intensitet hade inte skadat.

Det är en märklig produktion på så sätt att man vet att det inte är ett mästerverk, men det är absolut inte dåligt. Den bärs upp av en fantastisk ensemble som verkligen bjuder på sig själva, och deras spelglädje smittar av sig till publiken.

The Great American Trailer Park Musical är helt enkelt alldeles för charmig för att motstå. Det är ingen storslagen musikal, och det behöver den inte vara – det är en riktigt rolig utekväll med en fantastisk ensemble. Gå dit med ett gäng vänner, ta ett glas vin och bara njut.

The Great American Trailer Park Musical spelas på Waterloo East Theatre till och med den 5 juni 2016