RECENSION: Kinky Boots, Al Hirschfeld Theatre ✭✭✭

Ensemblet i Kinky Boots. Foto: Matthew Murphy Kinky Boots Al Hirschfield Theatre 27 mars 2013 3 stjärnor BOKA NU

Att bevittna födelsen av en ny musikal är ett vanskligt företag: så mycket kan gå fel, men när det väl stämmer vill man inte vara någon annanstans i hela världen.

Just nu spelas förhandsvisningarna av Kinky Boots på Al Hirschfield Theatre på Broadway, och att döma av regissören Jerry Mitchells avslappnade manér och hans stab av rådgivare efter föreställningen, är den redo för premiär.

Problemet är att det är den inte – och tyvärr ligger de flesta bristerna i Cyndi Laupers stela och ofta intetsägande musik. Vilket är synd, för Harvey Fiersteins manus och regissören/koreografen Mitchells arbete är till största delen både innerligt och fyllt av glädje.

Ensemblen är också extremt bra – men dessvärre lever musiken inte upp till textens potential. Det finns visserligen fantastiska nummer – The History of Wrong Guys, Everybody Say Yeah, Hold Me In Your Heart och Raise You Up/Just Be är exceptionellt välgjorda musikalscener. Men föreställningen saknar ett enhetligt sound, och många av låtarna består av stora toner men saknar melodi eller rytm. Det här är ingen Hairspray – även om den borde vara bättre än den showen.

Manuset har också sina brister – den manliga huvudrollen Charlies plötsliga vändning i andra akten, när han går till attack mot den transvestit han samarbetat med och stöttat, är oförklarlig och hanteras inte alls på ett rimligt sätt. Likaså är mötet mellan nämnda transvestit och hennes frånvarande far klumpigt utfört, vilket snarare förtar än förstärker berättelsen om showens stjärna, Lola.

Billy Porter är underbar som den crossdressande Lola, både rolig och bräcklig, men man undrar lite om rösten kommer att hålla i längden. Kvällens prestation står dock Annaleigh Ashford för; hon är helt perfekt som den kaxiga lokala tjejen som får chefen på fall.

Stark Sands är mycket sympatisk som Charlie, men både manus och musik belastar honom med nästintill omöjliga passager – och hans vinnande charm räcker bara en bit. Även han sjunger på gränsen av sitt register och behöver vara rädd om rösten.

Hela ensemblen håller hög kvalitet och levererar sång, dans och crossdressing med bravur. Det är roligt och charmigt – men spelar inte i samma liga som La Cage Aux Folles, Hairspray eller Priscilla, de andra musikalerna som behandlar teman som crossdressing och acceptans.

Det krävs omarbetning – ett betydligt vassare öppningsnummer, nya låtar och justeringar i manuset så att historien inte blir så splittrad och karaktärerna förblir sanna mot sig själva.

Men trots detta är det skickligt genomfört och blir aldrig så där tråkigt som så många nya musikaler kan bli.

Med lite modig och förnuftig redigering och finjustering skulle detta kunna bli en fantastisk musikal. Som den är nu är den faktiskt inte alls dum.

BOKA BILJETTER TILL KINKY BOOTS PÅ BROADWAY