RECENSION: La Bohème, Trafalgar Studios ✭✭✭✭✭

Thomas Isherwood (Mark), Becca Marriott (Mimi) och Roger Paterson (Ralph) i La Bohème. La Bohème

Trafalgar Studios.

11 december 2017

5 stjärnor

Boka nu Det är julafton 2017 i Dalston, och det här är Puccini – men inte som puristerna är vana vid. Adam Spreadbury-Mahers uppfinningsrika och fantastiska omarbetning av operan har flyttat från King's Head Theatre och svävar nu lika vackert som de högsta tonerna. Det genialiska med denna tolkning är att karaktärerna känns äkta och igenkännbara, utan att man för den sakens skull tappar något av originalverkets kraft. På Becky-Dee Trevenens scenografi känns det som om en liten ensemble har dykt upp hemma i ditt vardagsrum för att sjunga – bokstavligen på armlängds avstånd. Ibland skymmer de sikten, men de är alltid närvarande och underhållande.

Becca Marriott som Mimi i La Bohème. Foto: Scott Rylander

Och vilken sångarkvartett vi får möta! Roger Patterson är en mänsklig och sårbar Ralph, en typisk ung kille som försöker slå sig fram som pjäsförfattare, men med en röst som kräver din totala uppmärksamhet. Han bildar ett utmärkt partnerskap med Thomas Isherwood som Mark; de sjunger om Facebook och jultröjor utan att det någonsin känns krystat. Isherwood är en blivande Bryn Terfel med en helt suverän röst. Becca Marriott gör en hjärtskärande Mimi – det finns ingen glamour i hennes drogabstinens i fjärde akten, det är skakande realism, samtidigt som hennes sång är det vackraste man kan tänka sig. Som Musetta dundrar Honey Rouhani in i salongen, utstrålande privilegium när hon kommenderar publiken att flytta på sig, hålla hennes kappa och champagnglas. Hon ger begreppet 'diva' en helt ny innebörd och äger rummet lika obehindrat som hon bemästrar skalorna – och kanske njöt Colin på främsta raden lite väl mycket av hennes framträdande! Karaktärsbygget är faktiskt en av produktionens starkaste sidor; de här fyra ungdomarna är personer vi känner igen, det råkar bara vara så att de kan sjunga gudomligt. Musikerna Panaretos Kryiatzidis på piano och William Rudge på cello är briljanta, med all den passion och lyhördhet som krävs för detta tidlösa partitur.

Honey Rouhani som Musetta i La Bohème. Foto: Scott Rylander

Operaälskare kommer att uppskatta den vokala prestationen, och de som är nya för Puccinis mästerverk får här en helt perfekt introduktion. Det är skitigt och praktfullt, betongförort och finkultur, sjabbigt och sublimt på samma gång. Om du någonsin har drömt om att vara en svältande konstnär på en vindskammare, är detta produktionen som lär övertyga dig om att det är en bra idé. Missa den inte!

BOKA BILJETTER TILL LA BOHÈME