RECENSION: Sand In The Sandwiches, Theatre Royal Haymarket ✭✭✭✭

Edward Fox som Sir John Betjeman i Sand in the Sandwiches (Foto: Geraint Lewis) Sand in the Sandwiches Theatre Royal Haymarket 31 maj 2017

4 stjärnor

BOKA BILJETTER Världen känns ibland som en ganska dyster plats, med de stora politiska orosmolnen som hänger hotfullt över oss både här hemma och utomlands. Sand in the Sandwiches fungerar som ett alldeles ljuvligt motgift; en förtjusande skildring av en man som bar på en evig sommar i sitt hjärta. Sand in the Sandwiches inleds i en vemodigt munter ton, när Sir John Betjeman (Edward Fox) sitter i en bekväm rottingfåtölj och reciterar ”A Subaltern’s Love Song”. Det är en didaktisk och en smula absurd dikt, vackert melodisk och framförd med ett brett, pojkskrattande leende. Denna ton genomsyrar hela pjäsen när Betjeman blickar tillbaka på sin barndom, på hur han blev relegerad från Oxford, en mindre lyckad tid som idrottslärare och de första skrivarjobben som lade grunden för hans karriär som poet. Detta varvas med anekdoter och uppläsningar ur hans verk, vilket ger en fascinerande, dråplig och ofta gripande inblick i livet och karriären hos en av landets mest älskade poeter.

Edward Fox som Sir John Betjeman i Sand in the Sandwiches (Foto: Geraint Lewis)

Fox är en oklanderlig Betjeman och besitter på samma gång en osviklig komisk tajming, ett glatt lynne och en finstämd skörhet. Det sistnämnda märks inte bara i hans självutlämnande sätt, utan även i de djupt rörande delarna om hans ständigt besvikne far, där deras komplicerade men tydliga band ändå lyser igenom. Han är ett underbart sällskap, en gemytlig och morfar-aktig gestalt vars gnistrande minnen om C.S. Lewis (de drog inte jämnt) och Winston Churchill (värda biljettpriset i sig själva) lockar till rungande skratt och får en att längta tillbaka till en svunnen tid. Mest imponerande av allt är hur Fox lyckas fånga poetens ödmjukhet – bilden av en man som verkligen trodde att hans framgång var resultatet av ren tur, och som aldrig visste om en dikt var bra förrän den var helt färdig.

Edward Fox som Sir John Betjeman i Sand in the Sandwiches (Foto: Geraint Lewis) En stor eloge måste även ges till författaren Hugh Whitemore. Sand in the Sandwiches har inte bara en vackert komponerad handling, utan väver också – precis som Betjemans egna dikter – samman trams och sorg på ett sätt som får en att reflektera över livets rikedom. Den fräcka ”Invasion Exercise on the Poultry Farm” ger vika för Betjemans första glimt av den eteriska och förtrollande Lady Elizabeth Cavendish, hans framtida älskarinna, innan vi landar i dikten ”Guilt”, där han förklarar att ”I hadn’t hope, I hadn’t faith/I live two lives and sometimes three”. Jag lämnade teatern med en varm känsla medan jag begrundade Betjemans mångfacetterade och innehållsrika liv, och kände mig privilegierad över att ha fått tillbringa ett par timmar i hans sällskap. Sand in the Sandwiches är helt igenom förtjusande – en monolog där Sir John Betjeman, i en anmärkningsvärd rollprestation av Edward Fox, ser tillbaka på sitt liv och sin karriär genom dikter och anekdoter.  I en ofta dyster värld är detta en föreställning som garanterat lyfter humöret.

BOKA BILJETTER TILL SAND IN THE SANDWICHES