RECENSION: Det susar i säven på London Palladium ✭✭✭

Gary Wilmot, Denise Welch, Rufus Hound, Simon Lipkin, Craig Mather i Det susar i säven Det susar i säven

London Palladium

29 juni 2017

3 stjärnor

Boka nu

Att sätta upp Det susar i säven på Palladium känns nästan som en paradox i sig själv. Scenografen Peter McKintosh gör inte mycket för att frammana den stillsamma engelska landsbygdsidyllen från Kenneth Grahames klassiska saga; istället väljer man att presentera denna musikalfest med en enorm spiralformad trädring och kliniskt placerade pilar som hänger över det enorma scenrummet. Rachel Kavanaugh regisserar en proffsig och munter föreställning fylld av trallvänliga örngängen från den pålitliga duon Stiles och Drewe, och ensemblen ger verkligen allt för att skapa en kväll som både barn och vuxna lär avguda. I en så pampig inramning är det svårt att behålla charmen – en nödvändig ingrediens i denna välkända berättelse – men jag roade mig kungligt och såg mer än ett barn stå på knä i sina stolar, helt trollbundna. Så jag tror att det kreativa teamet och ensemblen kan andas ut i vetskapen om att de lyckats med bravur.

Craig Mather (Mullvaden), Simon Lipkin (Råttan) och ensemblen i Det susar i säven. Öppningsnumret "Spring" startar med ett fyrverkeri när vi får möta flodkantens invånare, familj för familj. (Ett särskilt omnämnande måste ges till de fantastiskt utklädda och säkerhetsmedvetna igelkottarna som fick kvällens högsta jubel.) Vi introduceras för Råttan och Mulle när de ger sig ut på böljan blå i en riktig båt – det här är ju trots allt Palladium. Producenten Jamie Hendry skrev att uppsättningen syftade till att hylla vänskapens glädje, och den "bromance" som finns mellan Simon Lipkin och Craig Mather är högst påtaglig. Lipkin är smått hetlevrad och sardisk, evigt frustrerad över Mathers naivitet, även om mycket av deras dialog går åt till ren förklaring av handlingen. Faktum är att jag undrade hur mycket manusförfattaren Julian Fellowes egentligen bidrog med, då texten kändes sparsamt inklämd mellan de medryckande musikalnumren. Som tredje länk i trion gör Gary Wilmot en imponerande och trovärdigt auktoritär Grävling.

Rufus Hound som herr Padda i Det susar i säven på UK-turné. FOTO: Helen Maybanks

Härnäst möter vi herr Padda, spelad med enorm sprudlande energi av tv-profilen Rufus Hound. Han är sannerligen entusiastisk och hans glädje över att gestalta Padda på denna ikoniska scen är uppenbar. Det skrikgröna håret och mustaschen kröner hans galna och pompösa framträdande, även om jag gärna hade sett lite mer padd-aktig fysik i hans rörelser. Den enda som verkligen lyckades förmedla en trovärdig djurisk karaktär och konsekvent gestaltning var Neil McDermott som den skurkaktige vessleledaren. Spelad som en gangster från East End var både röst och rörelsemönster exceptionella, och hans hånfulla vessla fick dessutom föreställningens mest meningsfulla karaktärsutveckling. En annan minnesvärd insats görs av Natalie Woods som Hästen, som får lida under Paddas inledande fixering vid husvagnar; hon steppar glädjefyllt och sjunger fantastiskt i det starkaste numret "The Open Road". Denise Welch var också med.

Neil McDermott och ensemblen i Det susar i säven. Foto: Marc Brenner.

Det kryllar av underhållande idéer i den här uppsättningen: konstsimmande uttrar, samkönade kaninföräldrar, ett fint montage i rättssalen och en helt fantastisk flykt med tåg. Men jag undrar om publiken nuförtiden börjar tröttna på att förlåta excentriska nycker hos sina aristokratiska överherrar. I en värld präglad av politisk turbulens och sociala tragedier, känns det lite tunt att skratta åt någon som är hopplöst självisk bara för att han bär tweed och skriker "poop poop"? Julian Fellowes har gjort karriär på att servera oss vackra rika människor i eleganta hus, men en biprodukt av detta är ett land som kanske är lika socialt splittrat som för hundra år sedan. Med det sagt skrattade jag genuint åt Drewes finurliga texter och rycktes med av Stiles storslagna musik, oklanderligt dirigerad av Tony Higgins. Jag tvivlar inte på att föreställningen kommer att locka stor publik och roa många. Denna version av Säven är galen, storslagen och bjuder på ett lyckorus, men charmig är den inte.

BOKA NU FÖR DET SUSAR I SÄVEN

Se fler bilder från föreställningen av Det susar i säven