RECENSION: Things I Know To Be True, Storyhouse Chester ✭✭✭✭✭

Things I Know To Be True Storyhouse Chester (Storbritannien-turné)

5 stjärnor

Info om UK-turnén Allt tar sin början med en man klädd i bara pyjamas, omgiven av mörker, och han får ett telefonsamtal. Denna korta inledande scen sätter tonen för Andrew Bovells Things I Know To Be True – en intensiv, emotionell berg-och-dalbana där vi får följa en familj genom en rad prövningar och motgångar. Det är ärligt talat smått chockerande hur hög igenkänningsfaktorn är: jag gick dit med en vän och vi hittade båda flera scener som träffade lite för nära hjärtat för att det skulle kännas bekvämt – men vi satt som fängslade ända till sista scenen.

Föreställningen bärs upp av en ensemble på endast sex personer som spelar familjen Price: Mark (Matthew Barker), Fran (Cate Hamer), Pip (Seline Hizli), Bob (spelad av regissören Scott Graham), Rosie (Kirsty Oswald) och Ben (Arthur Wilson). Precis som i alla familjer finns det goda stunder och dåliga stunder, och vi får se dem alla, ibland plågsamt nära.

Regissörerna Geordie Brookman och Scott Graham skriver i sina programanteckningar att "Andrews texter handlar alltid, på ett eller annat sätt, om vår kamp för att älska och hur vi kan såra dem som står oss närmast", och det är precis det som gör pjäsen så svår att titta på ibland. Fran Price är till exempel familjens matriark och man kan argumentera för att hon är den mest komplexa karaktären. Hon är snäll men arg, passionerad och sorgsen, och emellanåt djupt frustrerande. Hon fick mig att vilja ge henne en örfil i ena stunden, för att i nästa vilja hålla om henne. Döttrarna, Pip och Rosie, är varandras totala motsatser – Pip är den bittra dottern med egna barn och man, som letar efter något mer än vad hennes mediokra liv kan erbjuda henne. Rosie är en ung kvinna som bara försöker växa upp efter att ha rest jorden runt. Fran kritiserar Pip genom hela livet, och detta slår oväntat tillbaka mot henne själv, samtidigt som hennes två söner, Mark och Ben, båda bär på hemligheter som skulle kunna rasera familjen. Skådespelaren som normalt spelar Bob Price var sjuk vid den föreställning jag såg, så istället fick vi se Scott Graham som, trots manuset i handen, var helt enastående. Han kändes som min pappa, mina vänners pappa och allas vår far. Han var så fullkomligt övertygande att jag slutade lägga märke till när han behövde läsa sina repliker vid vissa tillfällen.

Även om pjäsen har både tragiska och deprimerande stunder, finns det också en fantastisk komisk sida. Det rappa gnabbet fick publiken att skratta inom bara några minuter och dyker upp under hela föreställningen, även om det avtar ju längre pjäsen lider. De överskuggande problemen tar företräde men trots detta lämnade jag teatern helt såld. Jag har inte kunnat sluta prata om olika delar, hur de fick mig att känna och vad de påminde mig om i min egen familj. Att sätta upp en show som nästan alla kan relatera till är en enorm utmaning, men Things I Know To Be True är en succé. Varje karaktär kämpar med verkliga mänskliga problem och jag kände med dem allesammans.

Scenövergångarna är imponerande och utförs av skådespelarna själva, som i en köksscen där stolar och bord glider ljudlöst över scenen precis när Rosie och hennes föräldrar ska sätta sig. Koreografin i övergångarna och timingen är perfekt och sömlös – det skildrar verkligen vardagslivets konstanta flöde. Familjen är också i ständig rörelse, även under sina monologer, oavsett om de vankar fram och tillbaka över golvet eller darrar i regnet – varenda en av dem är outtröttlig. Det visar kanske hur livet aldrig riktigt stannar upp helt. Oavsett vilka problem vi ställs inför under vår livstid, fortsätter vi framåt. De repetitiva replikerna sluter cirkeln, då pjäsen både börjar och slutar med Rosie. I sin inledande monolog säger hon: ”Och för att hindra mig själv från att gå under skriver jag en lista över allt jag vet... jag menar allt jag vet helt säkert och det som är riktigt skrämmande är... att listan är väldigt kort. Jag vet nästan ingenting alls.” Kanske är det just det som är poängen med pjäsen: att det är väldigt få saker här i livet som man verkligen vet är sanna.

TURNÉINFORMATION FÖR THINGS I KNOW TO BE TRUE

LÄS MER OM STORYHOUSE CHESTER

Anmäl dig till vår sändlista för att få mer information om fantastiska turnerande föreställningar.