Intervju med Susie Blake inför turnén med Murder In The Dark

Vi tog ett ögonblick för att prata med Susie Blake som just nu turnerar tillsammans med Tom Chambers och Laura White i Torben Betts pjäs Murder In The Dark.

Laura White, Tom Chambers och Susie Blake Vad handlar Murder in the Dark om? Den handlar om en grupp människor som blir strandsatta mitt ute i ingenstans under en mycket blåsig och snöig natt efter en bilolycka. De tar sig till närmaste byggnad, som är en bondgård, och jag spelar bonden som bor där och tar emot dem. Deras bil fungerar inte och vädret är så dåligt att de inte kan ta sig därifrån. Sedan börjar skrämmande saker hända, men det är allt jag tänker avslöja om handlingen. BILJETTER OCH SPELPLATSER FÖR MURDER IN THE DARK Hur skulle du beskriva Mrs. Bateman och hennes roll i berättelsen? Mrs. Bateman bor ensam på gården. Hon är mycket samlad och effektiv, och hon är välkomnande mot sina besökare. Hon har en medarbetare, Margaret, som man aldrig får träffa, och hon bjuder in familjen till en stuga som ligger i anslutning till hennes bondgård. Stackars Mrs. Bateman. Hon försöker ta hand om dem, ge dem mat och sängkläder, men det dröjer inte länge förrän mystiska saker börjar ske i natten. Det måste vara spännande att skapa en roll i en helt ny pjäs? Det är fantastiskt roligt. Den förra rysaren jag gjorde, Snake in the Grass, tyckte jag också mycket om, och det var också något nyskrivet. Det här är bara den andra thrillern jag någonsin har gjort och det är intressant, för om man jobbar med komedi så tycker man inte att det är roligt eftersom man berättar historien och spelar situationen. Det är likadant när man gör något läskigt, så tack och lov är jag inte alltför skrämd själv. Med det sagt är jag lite kluven till om mina barnbarn ska få se den, men jag vet att min son är väldigt sugen på att se den eftersom han älskar när jag spelar lite tvivelaktiga karaktärer. Jag har spelat en del elaka karaktärer, men med Mrs. Bateman handlar det mer om att hon är tvetydig. Man är inte riktigt säker på vad hon tänker eller vad som försiggår utanför stugan.

Susie Blake Har du arbetat med någon ur ensemblen eller det konstnärliga teamet tidigare? Inte med skådespelarna, nej. Men jag har arbetat med regissören Philip Franks tidigare, och man säger helt enkelt ”ja” till allt han ber en om eftersom han är världens främsta regissör. Han är helt underbar. Han lyssnar, han är snäll och han får oss att skratta. Han skapar en väldigt bra atmosfär i repetitionsrummet där man känner att man kan ta ut svängarna; man provar vad som helst för hans skull och han uppmuntrar en att våga testa nya saker. Han är mycket generös och stöttande, och han tycker verkligen om skådespelare. Varför tror du att vi alla älskar en bra mordgåta? Intressant nog höll Philip ett föredrag för oss om skräck, var genren har sitt ursprung och vilka författare som skrev den ända tillbaka till äldre tider. Skräck, och människors fascination för det, föregås eller skapas ofta kring hemska händelser i världen, som krig eller sjukdomar. Det spelar på människors behov av att fly verkligheten och jag kan ana att det händer nu. Just nu vill publiken bli bortförda från det som händer i deras egna liv. Det är tufft för alla nuförtiden. Om man inte oroar sig för nästa lönekuvert så oroar man sig definitivt för världen och hur vi behandlar allt och alla. Att få lägga det åt sidan en stund, med lite underhållning och några chocker, är ett väldigt fint sätt att tillbringa en kväll. Blir du lätt skrämd själv? Inte längre. Jag är ganska gammal nu, jag är 73, så jag är kanske inte lika vaksam för faror som jag en gång var. I verkliga livet har vi förstås alla mobiltelefoner, vilket gör oss mycket säkrare, tror jag. Men samtidigt hör man många historier om folk som kan stjäla identiteter och använda mobiler på hemska sätt. Det skrämmer mig, tanken på att någon kan skicka meddelanden till din telefon som man klickar på och så får de tillgång till bankuppgifter och sånt. Det är därför jag inte använder bankappar och är ganska försiktig. När man når en viss ålder måste man vara det. Men då får man förstås rykte om sig att vara vresig.

Ensemblen i Murder In The Dark. Foto: Pamela Raith Du blev känd som hallåan i Victoria Wood: As Seen on TV. Brukar folk fortfarande citera de klassiska replikerna för dig, och hur lyckades du hålla masken när ni spelade in? Ja, det händer absolut, särskilt den där: ”Vi vill be tittarna i norr om ursäkt. Det måste vara hemskt för dem.” När det gäller att hålla masken så går man bara in i karaktären. Jag tror det är mycket svårare om man är ståuppkomiker. Jag beundrar stand-up-artister så mycket eftersom de måste dra skämt och samtidigt vara sig själva. Vilka har varit dina främsta karriärhöjdpunkter på både scen och film? Oj, det är en svår fråga eftersom jag har haft det så trevligt. För det första älskar jag att jobba med komiker eftersom de lyssnar; de måste det, det hör till yrket. Jag började för länge sedan med Russ Abbot, vilket faktiskt var där Victoria Wood först såg mig. Jag gjorde Some Mothers Do 'Ave 'Em på scen med Joe Pasquale och det var helt underbart. Jag har precis spelat Miss Marple i en scenversion av Spegeln sprack, vilket också var fantastiskt, och jag tycker mycket om att spela den elaka karaktären i Mrs. Brown's Boys. Om vi blickar tillbaka lite så gjorde jag en pjäs med Sheila Hancock som hette Prin 1989. Jag tyckte så mycket om den att jag föreslog för Philip Franks att vi borde försöka sätta upp den igen. Vad ser du mest fram emot med att turnera runt i landet med Murder in the Dark? Jag tror att min karaktär kommer att överraska dem som känner igen mig från andra sammanhang. Det är en ny inriktning att få spela någon som är så tvetydig som hon är – någon som man inte riktigt kan lita på. Och att få se landet är alltid underbart. Jag älskar att turnera och det är så roligt att upptäcka gamla byggnader, herrgårdar, trädgårdar och allt sådant.

https://www.youtube.com/watch?v=aMVIm8OAnek

GÅ MED I VÅRT NYHETSBREV FÖR ATT HÅLLA DIG UPPDATERAD