Fem anledningar att se: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Ensemblet i Den märkliga händelsen med hunden om natten

Vi besökte nyligen National Theatres uppsättning av Den märkliga händelsen med hunden om natten på Gielgud Theatre. Här är våra fem främsta skäl till varför du måste se detta enastående stycke dramatik:-

1) Tidens prövning

Att stå emot tidens tand i Londons West End är ingen liten bedrift – i synnerhet inte under en lågkonjunktur.

Precis som med National Theatres exempellösa succé War Horse, kom den enorma populariteten för Den märkliga händelsen med hunden om natten som en överraskning för många. Inte för att den inte förtjänade sina utsålda salonger och femstjärniga recensioner – tvärtom – utan helt enkelt för att tiderna var extra tuffa för alla när pjäsen hade premiär på Cottesloe Theatre 2012.

Sedan dess har pjäsen varit ostoppbar; den har belönats med sju Olivier Awards och tog hem priset för bästa nya pjäs vid Whatsonstage Awards 2013. Till och med när delar av Apollo Theatre rasade under en föreställning i december 2013, borstade produktionen av sig dammet och öppnade sex månader senare på Gielgud Theatre, där den har fortsatt att spela för fullsatta hus.

Den har även gjort succé på andra sidan Atlanten. Broadway-uppsättningen debuterade på Ethel Barrymore Theatre i oktober 2014, och under 2015 vann den en Drama Desk Award för bästa pjäs, Outer Critics Circle Award för bästa nya Broadway-pjäs, Drama League Award för bästa produktion (Broadway eller Off-Broadway) samt fem Tony Awards, däribland för bästa pjäs.

Givetvis är priser och popularitet kanske inte skäl nog att fatta ett beslut, men för alla nyfikna teaterbesökare är det en utmärkt plats att börja på.

Matthew Trevannion, Sion Daniel Young och Pearl Mackie. Foto: Brinkhoff Mogenberg 2) Den ädlaste av berättelser

Baserad på Mark Haddons bästsäljande och prisbelönta roman, och dramatiserad för scenen av Simon Stephens, är berättelsen om Christopher Boone – som beskriver sig själv som ”någon som har beteendeproblem” – av stor relevans och betydelse.

Sedan Haddons bok gavs ut 2003 har Aspergers syndrom och andra behov inom specialpedagogik (även om vi inte ska slösa tid på etiketter) utforskats djupare och fått en mer rättvis representation i media. Jag vill tro att vi har kommit långt – även sedan pjäsen öppnade 2012 – med att reda ut missuppfattningar, myter och stigman, och att det generellt finns en bättre förståelse för och attityd till kognitiva funktionsnedsättningar.

Därför kommer Christophers avancerade matematiska förmåga, hans kreativa fantasi eller hans motvilja mot främlingar och fysisk kontakt kanske inte som en total överraskning för en publik år 2016. Det betyder inte att pjäsens värde har minskat, eller att okunnighet inte längre existerar. Tyvärr har vi fortfarande en lång väg kvar att gå, och det kommer alltid att finnas något att vinna på att berätta Christopher Boones historia.

I själva verket handlar Den märkliga händelsen inte främst om Christopher eller hans diagnos; den handlar om hans mamma Judy och pappa Ed, om Swindon, Sherlock Holmes, läsning och järnvägar. Genom att sträcka sig bortom Christophers samling av särdrag, utforskar den rika berättelsen teman som skilsmässa, död, närhet, familj och gemenskap. Karaktärerna, var och en med sina egenheter och svårigheter, gör sina ödesdigra misstag och visar på den mänskliga skörhet som gör oss alla helt unika.

Ensemblet i Den märkliga händelsen med hunden om natten 3) Det enkla är det geniala

Det är sant att ambitiösa teatermakare, ända sedan premiären av Den märkliga händelsen, outtröttligt har tänjt på gränserna för vad som är möjligt på en scen. Kompanier som Punchdrunk, Headlong och 1927 har blivit allt djärvare och använt teknik och konst för att förbluffa sin publik. Men trots att Den märkliga händelsen inte längre är ensam om att använda videoprojektioner, magisk ljussättning och nyskapande rörelseregi, står den fortfarande ut i konkurrensen. Och det beror på enkelheten; den obestridliga skickligheten hos de tio skådespelarna som gestaltar mängder av roller och, omvänt, en avsaknad av dekor som låter berättelsen andas fritt.

4) Två ytterligheter och allt däremellan

Det finns få scener i den brittiska teaterhistorien som är så spänningsladdade som Christophers spontana äventyr i Londons tunnelbana. I ett desperat försök att lösa mysteriet med breven han hittat i sin pappas rum, rymmer Christopher från hemmet i Swindon för att leta rätt på Kensal Rise. Genom att göra det försätter han sig ovetandes i stor fara, utlämnad åt Londons typiskt föga hjälpsamma pendlare.

Likaså finns det få teaterögonblick som är så euforiska och fridfulla som när Christopher drömmer sig ut i rymden, eller när han finner trygghet i matematiken. Hans dagdrömmar väcks till liv genom ensemblens sömlösa fysiska arbete och illustrationerna som projiceras på det vita rutnätet, som representerar Christophers inre tankevärld.

Den märkliga händelsen kräver därför mycket av sin publik; förvänta dig hela känsloregistret och att aldrig för ett ögonblick känna dig likgiltig eller, ännu värre, uttråkad.

Jacqueline Clarke och Sion Daniel Young i Den märkliga händelsen med hunden om natten. Foto: Brinkhoff Mogenberg 5) … och en överraskning värd att vänta på

Jag vill inte förstöra nöjet för dig, så allt jag tänker säga om skäl nummer fem är detta: om du vanligtvis inte är förtjust i djur på scen – vilket jag själv ofta påstår mig inte vara – var beredd på att tänka om. Långt ifrån att bara vara ett billigt, komiskt knep, blir detta fyrbenta gästspel ett mycket välkommet tillskott i en redan vackert stämningsfull pjäs.

OBS: Inga djur kom till skada under arbetet med denna produktion.

BOKA BILJETTER TILL DEN MÄRKLIGA HÄNDELSEN MED HUNDEN OM NATTEN