En hyllning till 80-plussarna

Paul T Davies hyllar de mest erfarna aktörerna inom British Theatre.

Dame Maggie Smith och Sir Ian McKellen. Bland de mest eftertraktade biljetterna i London just nu hittar vi Bridge Theatre, där Dame Maggie Smith framför A German Life.  Det handlar om Brunhilde Pomsel, som levde genom större delen av nittonhundratalet, född 1911 och död vid 106 års ålder 2017. Hon bevittnade nazismens frammarsch och Tredje rikets fall på nära håll, och arbetade bland annat som sekreterare åt propagandaministern Joseph Goebbels. Det som är så enastående med pjäsen är att Maggie Smith levererar denna 1 timme och 45 minuter långa monolog (utan paus) vid 84 års ålder. Bara förra veckan satt jag i publiken i Colchester och såg Sir Ian McKellen fira sitt 80:e år med sin enmansföreställning, samtidigt som han samlar in tusentals pund till lokala teatrar på sin turné genom Storbritannien.

De är båda exceptionella skådespelare och jag känner mig privilegierad som har sett dem båda under deras så kallade "höst", där de ger en mästerklass i skådespeleri och trollbinder sin publik. Teatern finns i deras DNA; båda kommer från en tid då scenen ansågs vara den viktigaste arenan för en skådespelare, och de har decennier av erfarenhet i blodet. Man kan visserligen hävda att Sir Ian kan gå lite "off-pist", berätta sin historia i valfri ordning och anpassa sig efter publikens respons när han bryter den fjärde väggen och talar direkt till oss om sitt liv (med en hel del mustiga anekdoter om Dame Maggie!).  Trots det innehåller den andra akten referenser till varje Shakespeare-pjäs, och varje replik han levererar känns dagsfärsk och livsviktig. Dame Maggie har ett manus att hålla sig till och kan inte avvika, även om texten tillåter Brunhilde/Smith att göra uppehåll och säga att hon glömt vad hon pratade om. Men hos Smith ligger det sanna, naturalistiska skådespeleriet i gesterna, pauserna, ansiktet som speglar fasan inför fascismen, förnekelsen kring hur mycket hon egentligen visste, och i tystnaden mellan orden. Hon har gett Bridge Theatre med sina 900 platser dess första helt slutsålda produktion, och hon når ut till varenda rad.  Publiken är fylld av vördnad. Varje skådespelare under 80 har nu insett att Smith och McKellen har gjort det omöjligt att någonsin klaga på att lära sig repliker igen.

Glenda Jackson, även hon i 80-årsåldern, gör just nu succé på Broadway i titelrollen i King Lear, och Dame Eileen Atkins (också i 80-årsåldern) var fenomenal i After the Storm förra hösten. Givetvis har dessa skådespelare välsignats med god hälsa. Men jag tror att det de visar är en vilja att utmana sig själva, att vässa sitt hantverk på nytt och att krossa föreställningen om att livet på något sätt tar slut vid 60. Jag hoppas fortfarande att jag får se Dame Judi Dench på scenen åtminstone en gång till.

Det är synd att NT Live inte sänder dessa föreställningar, men jag hoppas verkligen att de spelas in på något sätt. Det vore ett ovärderligt arkiv för alla yngre skådespelare. Vem skulle du vilja se på scenen långt in i 80-årsåldern?