RECENSION: Assassins, Pleasance Theatre ✭✭✭✭

Danny Coleman-Cooke recenserar Assassins, en musikal av Stephen Sondheim och John Weidman på Pleasance Theatre.

Ensemblen i Assassins på Pleasance Theatre Assassins

Pleasance Theatre

22 mars 2018

4 stjärnor

Boka nu

Det krävs en modig producent för att ge grönt ljus åt Assassins u2013 en musikal som porträtterar åtta personer som alla avfyrat skott mot amerikanska presidenter.

Från mer kända ogärningsmän som John Wilkes Booth och Lee Harvey Oswald till de mindre namnkunniga som mördade presidenterna McKinley och Garfield u2013 föreställningen målar upp en alternativ värld där alla dessa lönnmördare lever och interagerar med varandra.

Trots den osannolika premissen är det en fantastisk berättelse med komplexa och färgstarka karaktärer. De har vitt skilda motiv men förenas av ett gemensamt ögonblick i historien. Handlingen binds samman av en berättare, eller "The Balladeer" (en utmärkt Jason Kajdi), som ger musikalen en välbehövlig historisk kontext.

Musiken är praktfull, precis vad man förväntar sig av Sondheim. Här finns den lyriska genialitet och de oförglömliga melodier som blivit signum för en av vår tids främsta kompositörer. Höjdpunkten nås i "Ballad of Guiteau", där Charles Guiteau kastar sig mellan religiöst lugn och hyperaktiv mani.

Ensemblen är extremt stark, perfekt synkroniserad och mångsidig i sina många biroller. Särskilt imponerande är Andrew Pepper som Guiteau, Toby Hine som den tystlåtne och känslige John Hinckley, medan Michaela Cartmell tillför humor till den demoniska Lynette u201dSqueakyu201d Froome.

Alfie Parker levererar också en helt underbar monolog som Sam Byck, den rabiate ensamvargen som är besatt av Leonard Bernsteins kärleksballader.

Föreställningen får en extra klangbotten i Trumps tidevarv, som både antytt att politiska motståndare bör röjas ur vägen och själv varit måltavla för attentatsförsök.

Det känns också särskilt relevant efter de senaste årens masskjutningar på andra sidan Atlanten. Musikalen försöker aldrig romantisera gärningsmännen (som kritikerna befarade inför premiären 1990), utan visar dem snarare som trasiga och tragiska gestalter som orsakat obeskrivlig skada för sig själva och andra. Med andra ord: människor som aldrig borde ha kommit i närheten av ett vapenu2026

Ljudet krånglade något under premiärkvällen och partiet med Lee Harvey Oswald drog ut lite väl mycket på tiden, men i det stora hela var det en helt lysande uppsättning. Den närmare två timmar långa speltiden svischade förbi, vilket alltid är ett gott tecken på en föreställning som träffar mitt i prick.

Ensemblen i Assassins på Pleasance Theatre Jag lämnade inte bara Pleasance med ett leende på läpparna u2013 Assassins fick mig dessutom att kasta mig över historieböckerna så fort jag kom hem, fylld av iver att få veta mer om dessa fascinerande karaktärer. Och på många sätt är det väl det mest förnämsta betyg en pjäs kan få.

Spelas till den 8 april 2018

BOKA BILJETTER TILL ASSASSINS PÅ PLEASANCE THEATRE NU