RECENSION: Chicago, Phoenix Theatre ✭✭✭✭

Douglas Mayo recenserar den ikoniska musikalen Chicago som nu spelas på Phoenix Theatre.

Josefina Gabrielle som Velma Kelly i Chicago Kander och Ebbs Chicago är tillbaka i West End, och den är precis lika aktuell idag som när Walter Bobbie och Ann Reinking presenterade denna banbrytande, avskalade version av musikalen för tjugoett år sedan på New York City Centres Encores. I en tid då "fake news" och ytlig kändiskult står på sin topp fanns det stunder i denna nypremiär av Chicago på Londons Phoenix Theatre då jag kom på mig själv med att skratta obekvämt. Det här är trots allt en show där Billy Flynn, försvarsadvokaten som företräder systemet, klargör att han inte bryr sig om skuld eller oskuld – bara om den potentiella klienten kan betala hans arvode på 5000 dollar. Han är till och med stursk nog att påstå att om Kristus hade kommit till jorden för att predika i Chicago och han hade skött försvaret, så hade utgången kunnat bli en helt annan.

Cuba Gooding Jr som Billy Flynn och Sarah Soetaert som Roxie Hart i Chicago

I den här uppsättningen gör Hollywoodstjärnan Cuba Gooding Jr sin musikaldebut som Flynn. Hans sångröst är stundtals något svag, men det han saknas i röstresurser vägs mer än väl upp av ren och skär karisma. Gooding Jr kan bevisligen röra på sig; hans nummer i "They Both Reached For The Gun" är en ren fröjd att skåda. Ren och skär spelglädje!

Sarah Soetaert (Roxie) och Josefina Gabrielle (Velma) är det perfekta paret av mörderskor från jazzåldern. De har ett fantastiskt samspel och sätter varje komisk poäng till perfektion. Deras "Hot Honey Rag" är en riktig höjdpunkt.

Ruthie Henshall som Mama Morton i Chicago

Den småväxta Paul Rider är som klippt och skuren för rollen som Amos Hart, medan Ruthie Henshall gör det bästa av Mama Morton. Efter att ha sett Ruthie i den ursprungliga London-uppsättningen kändes det aningen vemodigt att se en så enorm talang ta sig an en mindre roll i en musikal där hon en gång triumferade tillsammans med motspelaren Ute Lemper. Fresterskan är en bra roll, men jag kände ofta att den begränsade Henshalls förmåga. Trots att hon var en solklar publikfavorit längtar jag efter att få se henne i en produktion där hon återigen får visa sin fulla potential.

Sarah Soetaert som Roxie Hart och Chris Warner som Drake i Chicago

Det är ett bevis på styrkan i Kander och Ebbs material att Chicago är en föreställning som varken behöver stor scenografi eller överdrivet komplicerad regi. Med Bob Fosses originalkoreografi som inspiration blir detta en kväll där materialet och den enormt skickliga ensemblen – för att inte tala om Ian Townsends sensationella orkester – räcker mer än väl för att leverera exceptionell underhållning.

Sarah Soetaert som Roxie och ensemblen i Chicago på Phoenix Theatre

Det finns inte en enda svag länk i denna begåvade ensemble. De sex "Merry Murderesses" är en fröjd, Chris Warner Drakes Casely osar av machismo och inneboende energi, Abramo Ciullos Jury är en komisk pärla, och A D Richardsons Mary Sunshine tar toner som borde vara omöjliga. Varje nummer sitter som en smäck och det är en ren fröjd att titta på.

Det är fantastiskt att ha Chicago tillbaka i West End. Det är utan tvekan en show man gärna ser om med jämna mellanrum, och jag är övertygad om att denna nypremiär kommer att bli en riktig publiksuccé.

BOKA BILJETTER TILL CHICAGO PÅ PHOENIX THEATRE NU