RECENSION: Daddy Long Legs, Off Broadway-inspelningen ✭✭✭✭

Pappa Långben (Daddy Long Legs)

Off-Broadway Cast Recording

Ghostlight Records

4 Stjärnor

Köp ditt exemplar av Pappa Långben

Pappa Långben är en ny musikaluppsättning för två personer baserad på Jean Websters klassiska roman. Föreställningen har musik och sångtexter av Paul Gordon och manus av John Caird.

Många känner säkert till filmen från 1955 med Fred Astaire och Leslie Caron, men om så är fallet bör du lägga alla förutfattade meningar åt sidan. Närma dig detta album med öppna ögon, då det ligger betydligt närmare originalromanen.

Pappa Långben berättar historien om Jerusha Abbott, den äldsta föräldralösa flickan på barnhemmet John Grier Home. Jerushas liv förändras när en mystisk välgörare bekostar hennes collegeutbildning för att hon ska kunna bli författare. Avtalet kräver att hon skriver ett brev i månaden till sin välgörare, även om han aldrig förväntas svara. Jerusha antar att han är en äldre herre och ger honom smeknamnet Pappa Långben.

Välgöraren (som publiken känner som Jervis Pendleton) läser naturligtvis breven. För att komplicera saken ytterligare introducerar han sig anonymt för Jerusha, och en relation börjar spira. Helt ovetande om hans sanna identitet börjar hon anförtro sig om deras möten i sina brev till sin välgörare. Det påminner om Brontë och Austen när de är som allra bäst.

Jerusha spelas av Megan McGinnis och Paul Alexander Nolan gör rollen som Jervis. McGinnis är en fantastisk Jerusha – en flicka som undrar om hon är en "Alice i Underlandet strandad i Vanity Fair". Det finns en härlig skärpa hos denna unga dam som verkligen förmedlas på skivan. Alexander Nolan låter precis så charmig som man kan önska, och deras röster smälter samman på ett sätt som gör musiken oerhört lyssningsvänlig. Jag har lyssnat igenom albumet fyra gånger medan jag skriver denna recension, och jag upptäcker ständigt nya nyanser i denna romantiska komedi. Det är ett gott tecken på att musikalen tål att ses om och om igen.

Musiken i Pappa Långben har en tydlig musikalteater-känsla med orkestreringar som ibland påminner om Jason Robert Browns The Last Five Years, för att i nästa stund blomma ut i gitarrbaserade nummer med pop- och folktoner. Det märks att Caird och Gordon har lagt ner stor möda på att skapa en intelligent kammarmusikal, och i mitt tycke har de lyckats med råge.

Varje sång för handlingen framåt och vackra melodier avlöser varandra. Allt eftersom relationen mellan karaktärerna utvecklas genom breven, blir Gordons rika texter alltmer framträdande. Som modern publik får man lägga åt sidan eventuella cyniska tankar om Jervis motiv och istället drömma sig bort till en enklare tid. Låt dig omslutas av en värld präglad av sociala skildringar i stil med Austen eller Brontë, så kommer du att känna dig som hemma med Pappa Långben.

Det är svårt att peka ut enskilda favoriter i ett så starkt partitur, men Like Other Girls, Things I Didn’t Know, den gungande I’m a Beast, The Colour Of Your Eyes, The Secret Of Happiness, Charity och All This Time var personliga höjdpunkter.

Jag missade tyvärr Pappa Långben under spelperioden på St James Theatre i London, liksom den nyligen livestreamade föreställningen från Davenport Theatre på Off-Broadway, men musikalen står nu högst upp på min lista inför nästa resa till New York.

KÖP DITT EXEMPLAR AV PAPPA LÅNGBEN FRÅN AMAZON.CO.UK