RECENSION: Dick Whittington på London Palladium ✭✭✭✭✭

Douglas Mayo har recenserat panto-spektaklet Dick Whittington på London Palladium och kan glatt meddela att han är ett stort fan av Dick!

Ensemblen i Dick Whittington. Foto: Paul Coltas Dick Whittington

London Palladium

5 stjärnor

Boka biljetter Jag blev lite besviken på förra årets Askungen på London Palladium, men jag är glad att kunna säga att årets uppsättning av Dick Whittington är ett rejält kliv uppåt. Man har kortat speltiden, trimmat presentationen och gjort föreställningen betydligt mer familjevänlig.

Nigel Havers som Kapten Nigel och Charlie Stemp som Dick Whittington. Foto: Paul Coltas Genom åren har många uppsättningar av Dick Whittington visats på London Palladium med stjärnor som Tommy Steele och Norman Wisdom i spetsen. Denna gång är det Charlie Stemps tur att visa upp sin Dick. Stemps stjärna fortsätter att stiga i en rasande fart. Efter hyllningarna i Half A Sixpence ser vi honom härnäst på Broadway i Hello Dolly!, men här passar hans älskvärda utstrålning perfekt för titelrollen. Hans förmåga att spela den seriösa motpolen till typer som Julian Clary gör hans Dick till en rollprestation jag kommer att minnas.

Julian Clary som Spirit Of The Bells. Foto: Paul Coltas

På tal om Julian Clary – denne man är en naturkraft som dominerar hela föreställningen. Halva produktionsbudgeten måste ha gått åt till de överdådiga och spektakulära kostymerna, designade av Hugh Durrant, som paraderas ut scen för scen under kvällen. Med sin härligt torra humor är han helt fantastisk. Jag har aldrig sett en Dick Whittington där klockornas ande är den dominerande karaktären, men Clary gör underverk och hans samspel med de andra skådespelarna fick mig att vika mig av skratt.

Elaine Paige som Queen Rat. Foto: Paul Coltas

Storbritanniens musikalqueen Elaine Paige spelar den elaka Queen Rat. Det är en rollprestation där hon med stor bravur driver med sin egen karriär. Det är underbart att se Elaine tillbaka på scenen i en så pass stor arena. Hon äger scenen och är en naturbegåvning när det kommer till att spela skurk.

Den ikoniska och prisbelönta teaterlegendaren Nigel Havers återvänder till årets pantomime i en något större roll än förra året. Han får till och med byta om till flera olika kostymer i år. Bra jobbat, Nigel!

Gary Wilmot är en brittisk nationalskatt och jag känner ärligt talat att rollen som Sarah Fitzwarren inte fullt ut tar tillvara på hans talang. Med det sagt så var hans stora nummer om Londons tunnelbanesystem i andra akten en makalös bedrift enligt alla mått mätta.

Ashley Banjo och Diversity i Dick Whittington. Foto: Paul Coltas

Paul Zerdin var lysande även i år som Idle Jack. Hans naturliga handlag med barnen är tydligt och hans sprudlande energi håller tempot uppe i showen.

Ashley Banjo och Diversity var utmärkta som sultanen och hans rådgivare, och Emma Williams var en förtjusande Alice Fitzwarren.

Gary Wilmot, Charlie Stemp och Emma Williams i Dick Whittington. Foto: Paul Coltas

Gary Hind har skrivit några fantastiska originalsångar för uppsättningen, men någon borde säga till ljudteknikern att dra ner orkestern, då de dränker replikerna och gör det svårt att höra texten. Ian Westbrook och 3D Creations fyller London Palladiums enorma scen med dekor som gör detta till en sannerligen spektakulär Palladium-pantomime, väl värd biljettpriset.

Regissören Michael Harrison och koreografen Karen Bruce förtjänar beröm för en tät och underhållande kväll som får mig att redan längta efter nästa års satsning.

Spelas till och med 14 januari 2018

BOKA BILJETTER TILL DICK WHITTINGTON