RECENSION: Dirty Great Love Story, Arts Theatre ✭✭✭✭

Felix Scott och Ayesha Antoine i Dirty Great Love Story Dirty Great Love Story

Arts Theatre, London

25 januari 2017

4 stjärnor

Boka biljetter

Jag är vanligtvis en person som bara småfnittrar lite tyst åt en rolig bok, en komedifilm eller ett fyndigt skämt, men Richard Marsh och Katie Bonnas helt igenom uppfriskande ”Dirty Great Love Story” fick mig att skratta hjärtligt rakt ut. Det som började som en tio minuter lång poesidialog har utvecklats till en 75 minuter lång rimmad romcom för två skådespelare, som bjuder på rappt och fantasifullt berättande och framför allt ett innovativt och intelligent manus.

Felix Scott och Ayesha Antoine i Dirty Great Story.

Richard och Katies vägar korsas en natt efter att de träffats på en nattklubb under varsin möhippa och svensexa. Katie (Ayesha Antoine), en festivalälskande, glutenfri singeltjej, sörjer fortfarande ett brustet hjärta efter uppbrottet med ”Han-du-vet-vem” och ser det pinsamma mötet som bara ytterligare ett engångsligg – medan den nördige Richard (Felix Scott), en hopplös baconälskande romantiker, ser en framtid med Katie genom sina rosenröda glasögon. Genom grova svordomar och ännu grövre verser får vi en kärlekshistoria berättad på ett sätt som verkligen kittlar örat, från berusad dans vid busshållplatser till stulna frukostar och vågade chanser.

Ayesha Antoine och Felix Scott i Dirty Great Love Story

Ayesha Antoine och Felix Scott är trovärdiga och engagerande berättare, till synes helt oberörda av det stora ansvaret som det innebär att förmedla en historia nästan helt på rim, där det finns minimalt utrymme för improvisation om man skulle tappa tråden. Både Antoine och Scott är mångsidiga skådespelare när vi ser dem växla från huvudpersonerna (döpta efter de två författarna) till att porträttera andra karaktärer som Katies nasala bästis CC och Richards menlöse polare Westy. Från första början får de oss att känna oss som en del av deras kompisgäng genom att bryta den fjärde väggen och tala direkt till oss, som om vi har varit vänner i åratal och ses över en G&T. Med Pia Furtados regi lyckas Antoine och Scott levandegöra de karaktärer och scenarier som målas upp i Marsh och Bonnas vers, helt utan visuella hjälpmedel som klädbyten eller scenografiska skiften. Camilla Clarkes scenografi är minimalistisk men effektiv med ljusslingor, ett trädgårdsparasoll och två pallar, vilket gör att vi kan koncentrera oss på det mest framträdande i pjäsen – manuset.

Felix Scott och Ayesha Antoine i Dirty Great Story.

Richard Marsh och Katie Bonna är utan tvekan begåvade poeter som har skapat ett okonventionellt och ödmjukt manus som både roade och inspirerade mig. ”Dirty Great Love Story” är en ordkastrull, kryddad med fantasi och knappt ett stänk av klichéer. Historien om ett stelt engångsligg som blommar ut i romantiska komplikationer är kanske inte det mest originella konceptet, och slutet går att gissa sig till redan vid de första raderna, men pjäsen är så godhjärtad och berättas så uppfinningsrikt att det inte är förvånande att den rönt så stora framgångar – bland annat med ett Fringe First-pris för nytt skrivande. Med vibbar av Bridget Jones och det livliga spelet från Ayesha Antoine och Felix Scott är det svårt att inte ryckas med i den poetiska humorresan. När allt kommer omkring, söker vi inte alla efter – eller håller hårt i – den där personen som älskar oss för alla de egenheter och förtjänster vi har?

Så ställ tillbaka ”Notting Hill” i hyllan och lägg undan dina diktsamlingar av Shelley och Keats för en stund. Bege dig istället till Arts Theatre för att se ”Dirty Great Love Story”, som spelas fram till den 18 mars 2017.

Foton av Richard Davenport för The Other Richard

Felix Scott och Ayesha Antoine i Dirty Great Love Story