RECENSION: How To Catch A Krampus, Pleasance Theatre ✭✭✭✭

Jennifer Christie har sett Sink The Pinks julshow How To Catch A Krampus, som just nu spelas på Pleasance Theatre.

Ensemblen i How To Catch A Krampus. Foto: Ali Wright How to Catch a Krampus Pleasance Theatre

21 november 2018

4 stjärnor

Boka biljetter nu Vad i hela friden är en Krampus? Det rör sig tydligen om en varelse från folktron – hälften människa, hälften get. Krampus är en sorts julens motpol till jultomten som besöker barn i december för att straffa dem som varit stygga. How to Catch a Krampus är en produktion av HBTQ+-kollektivet Sink the Pink, skriven, regisserad och designad av Ginger Johnson och spelas nu på Pleasance Theatre.

Först och främst: showen ser helt fantastisk ut. Scenografin, sminket och kostymerna är luxuösa och detaljrika, och Clancy Flynns ljussättning bjuder på ett överflöd av läckra visuella effekter. Den generösa användningen av rött fondljus kombinerat med strålkastare som lyfter fram grenarna på trädet på scenen ger en mycket effektfull inramning.

Foto: Ali Wright

Musiken framförs av piano och stråkar med kapellmästaren Sarah Bodalbhai vid flygeln. Vid valda tillfällen byts det klassiska soundet ut mot det karaktäristiska ljudet av ett glatt ”honky tonk”-piano, helt i music hall-anda. Musikarrangemangen är ofta oväntade och präglade av en egen särprägel.

Johnson glänser i huvudrollen som Madame – showens medium och allt-i-allo. Johnsons prestation är genomgående polerad, karismatisk och djupt underhållande. Från det första solonumret, en parodi på I Will Survive, till den dramatiska Medea-scenen och det efterföljande sammanbrottet, gnistrar Johnson och knyter skickligt ihop föreställningens alla olika delar.

Foto: Ali Wright How to Catch a Krampus är ett melodrama som utspelar sig bakom kulisserna på en music hall-scen med alla dess absurda inslag. Det är ett grepp som fungerar, även om det tar en stund att etablera. Man skulle kunna tro att de röda ridåerna som dras fram och tillbaka skulle göra gränsdragningen tydlig, men det krävs lite tid innan man landar i var man befinner sig. Detta skapar en viss obalans, men det är inte nödvändigtvis något dåligt att vara tillfälligt desorienterad. Numren på scenen är gudomliga. Varje ensemblenummer har sin egen speciella quirkiness, inte helt olikt Monty Python. Julsångerna bygger på traditionell musik men med bisarra parodier, som när Bob the Builder sjungs till melodin av God Rest Ye Merry Gentlemen. Det är väldigt fyndigt, även om vissa nummer kanske drar ut en vers för mycket. En annan stor höjdpunkt är ”Morris Men”-dansarna – ett stycke ren och skär komisk glädje.

Foto: Ali Wright David Cummings bjuder på en briljant öppning som direkt sätter tonen: en blandning av Rocky Horror och klassisk brittisk jul-panto i Ginger Johnsons anda. Senare i showen gör Cummings en fantastisk tolkning av The Masochism Tango. Ett annat enastående solonummer står Lavinia Coop för i en nytolkning av Rihannas hit S&M (I may be bad but I’m perfectly good at it). Coop fångar den komiska sexigheten… precis perfekt.

Detta är bara toppen av isberget i denna eklektiska och sprudlande show. Med sina vuxna teman, skräckinslag och en hel del ”gore” är det kanske inte en föreställning för de minsta – men varför skulle man ta med dem på det här från första början?

Spelas till och med 23 december 2018

BILJETTER TILL HOW TO CATCH A KRAMPUS