RECENSION: Mary Poppins, Prince Edward Theatre London ✭✭✭✭✭

Mark Ludmon recenserar Mary Poppins med Zizi Strallen och Charlie Stemp på Prince Edward Theatre i London

Zizi Strallen, Charlie Stemp och ensemblen. Foto: Johan Persson Mary Poppins

Prince Edward Theatre, London

Fem stjärnor

Boka biljetter Medan gråa moln, vind och regn drar in över London är Mary Poppins tillbaka för att lyfta våra sinnen med en explosion av färg, magi och glädje. Efter 11 år har scenmusikalen återvänt till Prince Edward Theatre, med en ny ensemble, för att förtrolla både en ny generation barn och oss vuxna. Som barn blev jag helt tagen av filmen från 1964 med Julie Andrews och läste nästan alla P.L. Travers böcker som låg till grund för den. Så även om filmen och uppföljaren från 2018 med Emily Blunt förblir kära återseenden, älskar jag hur Disneys scenversion lyfter fram karaktärer och episoder från böckerna – adapterade av Downton Abbeys skapare Julian Fellowes – snarare än att bara återupprepa filmen.

Joseph Millson, Amy Griffiths och ensemblen i Mary Poppins. Foto: Johan Persson Som tur är innehåller den de flesta av filmens klassiska låtar av Richard M. och Robert B. Sherman, omarbetade för att passa den nya handlingen, och sömlöst kompletterade av nyskrivna nummer av George Stiles och Anthony Drewe (vars egna musikaler inkluderar Soho Cinders som just nu spelas på Charing Cross Theatre). Istället för att vara inledningen på en resa in i en tecknad värld, förvandlar ”Jolly Holiday” en gråmulen promenad i parken till sprakande Technicolor, medan ”Supercalifragilisticexpialidocious” föds ur ett besök i en bokstavlig ”tal-butik” för att köpa bokstäver till samtal. Butiken styrs av Mrs Corry, en återkommande karaktär i böckerna som bara skymtade förbi i filmen – här en västindisk kvinna och föreställningens enda stora roll spelad av en färgad person, briljant gestaltad av Malinda Parris.

Step in Time – Zizi Strallen och ensemblen i Mary Poppins. Foto: Johan Persson

Själva grundhistorien är dock densamma: Mary Poppins dyker oväntat upp hos George och Winifred Banks för att ta hand om deras två bångstyriga barn, Jane och Michael – charmigt gestaltade av Nuala Peberdy och Fred Wilcox den kväll jag såg pjäsen. Genom en serie äventyr lär sig både föräldrar och barn att värdera familj och glädje högre än arbete och pengar för sakens skull – ett budskap som tål att höras i vår tid av hedgefonder och nyliberal kapitalism, även om det kanske inte håller för en djupare analys. Som en mystisk symbol för godhet och medkänsla dyker den legendariska Petula Clark (som fyller 87 år idag) upprepade gånger upp som fågelkvinnan som ber om ”en liten slant” för att mata fåglarna – musikalens moraliska hjärta.

Petula Clark som fågelkvinnan. Foto: Johan Persson

Tillsammans med Hugh Vanstones och Natasha Katz ljusdesign och Luke Halls projektioner tar Bob Crowleys fantastiska scenografi och kostym inspiration från böckernas illustrationer, inklusive en vacker ”pop-up”-effekt för familjen Banks hem på Cherry Tree Lane. Tack vare Crowley och illusionisterna Paul Kieve och Jim Steinmeyer är föreställningen full av magiska effekter, inte minst den häpnadsväckande synen när Mary Poppins drar fram de mest omöjliga saker ur sin väska.

Charlie Stemp (Bert) och ensemblen i Mary Poppins. Foto: Johan Persson

Efter Julie Andrews sockersöta charm är Zizi Strallen en rapp och dömande Mary Poppins, men med en glimt i ögat – betydligt mindre dyster än P.L. Travers originalfigur. Med sin varma sopranstämma är hon perfekt för rollen; faktiskt ”praktiskt taget perfekt”, som en av de nya låtarna uttrycker det. Med sin karisma och akrobatiska energi strålar Charlie Stemp som Bert, den charmige mångsysslaren som följer med på äventyren och leder det spektakulära numret med sotarna på Londons takåsar i ”Step in Time”. Bert har sin egen magi och frammanar, i ett metateatralt grepp, scenförändringar för att föra berättelsen framåt.

Zizi Strallen och barnen. Foto: Johan Persson

I en felfri ensemble är Joseph Millson fantastisk som Mr Banks, som förvandlas från en stel affärsman till en familjefar som flyger drake, medan Amy Griffiths gör en vinnande insats som Mrs Banks, slits mellan att uppfylla sin traditionella hustruplikt och att vara sann mot sig själv. Musikalveteranen Claire Moore stjäl scenen som den magnifikt elaka barnflickan Miss Andrew, som straffar stygga barn med ”brimstone and treacle” (svavel och sirap) – Mary Poppins ärkefiende i flera av böckerna.

Trots sin något fragmentariska handling tappar uppsättningen aldrig fart under Richard Eyres regi, med spektakulär koreografi av Matthew Bourne och Stephen Mear – från de ambitiösa och energifyllda numren i ”Supercalifragilisticexpialidocious” och ”Step in Time” till de mer balettliknande sekvenserna i parken. Det är kanske inte exakt den historia som många känner till från filmen, men föreställningen förtrollar och suger in dig med låtar som är helt oemotståndliga för den som gillar att sjunga och klappa med.

Spelas fram till 7 juni 2020

Klicka på bannern för att köpa biljetter till Mary Poppins