RECENSION: Gåsmor (Mother Goose), Duke of York's Theatre och turné ✭✭✭✭✭

Vår alldeles egna theatreCat Libby Purves gav sig ut för att se Sir Ian McKellen och John Bishop i pantomimen Mother Goose på Duke of York's Theatre i London.

Ian McKellen (Mother Goose) och John Bishop (Vic Goose). Foto: Manuel Harlan Mother Goose

Duke Of York's Theatre

5 stjärnor

Boknings- och turnéinformation DENNA DAM HAR RYGEN FULL AV ERFARENHET

Senast jag såg Sir Ian McKellen på scen var som Lear, jag missade honom som tidernas äldsta Hamlet, men för väldigt länge sedan såg jag honom i klänning på Old Vic, under Kevin Spaceys tid. Det sägs att han då, tillsammans med andra, hade vissa svårigheter att förklara för den amerikanska konstnärliga ledaren vad en ”panto” egentligen är. Jag minns den uppsättningen som lite tveksam, som att den försökte för hårt att vara vuxen och med väl mycket dubbeltydigheter. Denna föreställning däremot – som den store teaterriddaren faktiskt ska turnera med i 80-årsåldern – är helt perfekt.

Ensemblen i Mother Goose. Foto: Manuel Harlan

Det fina ligger i känslan av att det, trots en stjärnspäckad rollista och regi av Cal McCrystal (den oöverträffade gurun inom fysisk komedi), känns som en lokal panto, nästan som en amatörteateruppsättning i lokalsamhället. Inga stora tekniska praktnummer, men gott om gammaldags skämt: dockor som poppar upp ur grytor, en ”självjäsande blomma” som visslar sig upp för en flöjt från ett bord, en scen med pajkastning och snabba kostymbyten. För Damen själv sker ett byte briljant bakom strutsfjädrar, och ett annat när hans motspelare John Bishop som Vic Goose förvandlas från en högvakt till en läder-pingla (”den gick hem bättre i Brighton...”).

Anna-Jane Casey, John Bishop och Ian McKellen. Foto: Manuel Harlan

Skämten är också välbeprövade, med bara några få flörtar med 2022 års händelser, som när en blond, dreglande Boris-gris dyker upp utan förklaring i köksscenen. Dock bjuds det under London-perioden på ett riktigt slagkraftigt skämt om Prins Andrew under allsången.

Gabriel Fleary, Oscar Conlon Morrey och Simbi Akande i Mother Goose. Foto: Manuel Harlan

McKellens Mother Goose och Bishops sympatiske Vic får sällskap av ett gäng djur – apa, pingvin, sköldpadda, björn med mera – och en nördig fladdermus som hela tiden påminde mig om Michael Gove. Sångerna är glada och bekanta och aldrig för långa, och McKellen själv är en dröm. Man ser hur han älskar det; hur han gör det här för teaterlivet i hela landet, i hopp om framtiden; och framför allt för att hans register av uttryck och reaktioner är precis så pricksäkert som man kan förvänta sig. Han framför också Porcias ”Quality of Mercy”-tal helt seriöst till den elaka men ganska campiga Gåskungen, vilket ger den där rätta kåren längs ryggraden; för att därefter se synbart imponerad ut när John Bishop, en renodlad ståuppkomiker, väljer att recitera Sonett 18 (Ska jag likna dig vid en sommardag...) riktigt vackert.

Oscar Conlon Morrey och Ian McKellen. Foto: Manuel Harlan

Och han står ut med ”Serena”-skämtet. Givetvis. Han är en fantastisk gammal kulturskatt, och traditionell panto är också en skatt. Att de turnerar tillsammans under denna tuffa säsong för teatern är en sorts triumf.

Spelas fram till 31 jan på Duke of York’s, därefter på turné till 1 april 2023 MOTHER GOOSE TURNÉINFORMATION GÅ MED I VÅRT NYHETSBREV FÖR ATT HÅLLA DIG UPPDATERAD

Adam Brown och Anna-Jane Casey. Foto: Manuel Harlan

John Bishop och Ian McKellen. Photo: Manuel Harlan

Sharon Ballard och Karen Mavundukure. Foto: Manuel Harlan