RECENSION: Sleepless - The Musical på Troubadour Wembley Park ✭✭✭

Mark Ludmon recenserar Sleepless the musical med Jay McGuiness och Kimberley Walsh i huvudrollerna på Troubadour Wembley Park Theatre.

Kimberley Walsh (Annie), Jack Reynolds (Jonah) och Jay McGuiness (Sam) i Sleepless: A Musical Romance. Foto: Alastair Muir Sleepless: A Musical Romance

Troubadour Wembley Park Theatre, London

Tre stjärnor

Boka biljetter till Sleepless här

Medan världen befinner sig i ett järngrepp av en global pandemi, erbjuder den nya musikalkonversionen av romcom-klassikern Sömnlös i Seattle ett par ljuvliga timmar av ren eskapism. De två huvudkaraktärerna befinner sig 400 mil ifrån varandra under merparten av historien, men du kan nästan glömma bort social distansering – trots att du sitter där med munskydd, minst en meter från alla utanför din egen ”bubbla”.

I fotspåren av filmen från 1993 tar Sleepless: A Musical Romance dig tillbaka till 90-talet, till en tid före mobiltelefoner och sociala medier. Med en behaglig jazz- och swingscore för tankarna osökt till Harry Connick Jr:s soundtrack från en annan romcom-klassiker, När Harry mötte Sally, och blickar nostalgiskt tillbaka mot en era av klassisk, gammaldags romantik. Det är dåtidens romantiska filmer och sånger som inspirerar den unga kvinnan Annie att söka upp änklingen Sam, efter att hans 10-årige son Jonah lurat honom att i radio prata ut om drömmen att hitta en ny hustru. Annie bor i Baltimore, Sam i Seattle, och berättelsen följer de vändningar som är ämnade att leda till att de möts och blir förälskade.

Harriet Thorpe (Eleanor) och Kimberley Walsh (Annie) i Sleepless. Foto: Alastair Muir

Rollerna som Meg Ryan och Tom Hanks gjorde ikoniska spelas här med charm och värme av Kimberley Walsh och Jay McGuiness, som återförenas efter förra årets musikalversion av en annan Hanks-film, Big. Under regissör Morgan Youngs och manusförfattare Michael Burdetts ledning är produktionen stram och tempofylld, även om en del av humorn i denna ”rom-com” går lite förlorad i den monumentala lokalen på Troubadour Wembley Park Theatre. Trots denna ojämnhet glimrar showen till vid många tillfällen. Som Annies mamma lyser Harriet Thorpe upp sina få scener med fartfylld humor, medan Cory English är perfekt som Sams flummiga men godhjärtade vän Rob. Vi ser även starka insatser från Daniel Casey som Annies neurotiske fästman Walter, Tania Mathurin som bästa vännen Becky, Charlie Bull som Sams dejt Victoria, och Dominique Planter som en av hans mer efterhängsna beundrare. Med fyra pojkar som delar på rollen som Jonah, imponerade Jobe Hart stort den kväll jag var där, både som skådespelare och sångare.

Cory English, Tania Mathurin, Kimberley Walsh, Jay McGuiness, Harriet Thorpe och Daniel Casey i Sleepless. Foto: Alastair Muir.

Koreografin är lågmäld – upphovsmännen har själva beskrivit det mer som en ”pjäs med musik” – men den svängiga musiken, komponerad av Robert Scott med texter av Brendan Cull, har flera höjdpunkter. Från Annies kraftfulla avslutning av första akten, ”Things I Didn’t Do”, och den charmiga duetten ”Are You Looking Up?”, till ett energiskt shownummer med Rob och Jonah, ”Now or Never”. Vissa av låtarna är tveklöst trallvänliga, däribland Annies pigga ”It’s Out Of My Hands” som har etsat sig fast i mitt huvud.

Morgan Larges smarta och mångsidiga scenografi bjuder på stadssilhuetter och linjeteckningar inspirerade av Sams yrke som arkitekt. Scenen är i nästan ständig rörelse utan att det distraherar, tack vare Ian William Galloways videodesign och Ken Billingtons ljussättning. När Sleepless: A Musical Romance är som bäst är den förtrollande och kan till och med locka fram en tår – och inte bara för att det är första gången sedan mars som vi fått njuta av liveframträdanden och en liveorkester inne i en teater.

Jack Reynolds (Jonah) och Jay McGuiness (Sam) i Sleepless. Foto: Alastair Muir

Det finns absolut ingen anledning till oro över coronavirus när man går på föreställningen. Allas temperatur kontrolleras snabbt vid entrén, och all personal samt publik bär munskydd inomhus. Jag glömde snabbt bort att jag bar mitt skydd, och det finns transparenta visir som alternativ. Publiken sitter tillsammans i sina ”bubblor” med minst en meters avstånd, oftast mer, medan medarbetare och pilar ser till att flödet går i en riktning – med handsprit tillgänglig överallt. Barerna är öppna och det finns gott om plats att sprida ut sig i den rymliga teatern både före föreställningen och i pausen. Tack vare storleken på Troubadour Wembley Park Theatre är salongen anpassad för 2 000 personer, men bara 400 platser används per föreställning. Det är kanske inte idealiskt, men just nu är det det bästa och säkraste sättet att njuta av live-teater.

Spelas till och med den 27 september 2020

BOKA BILJETTER TILL SLEEPLESS