RECENSION: Staged, BBC iPlayer ✭✭✭✭✭

Paul T Davies har sett Staged av Simon Evans med David Tennant och Michael Sheen – nu tillgänglig via streaming på BBC iPlayer.

Staged

Streama nu på BBC iPlayer

5 stjärnor

Se den nu

Samtidigt som vi sörjer teatrarnas fortsatta nedstängning och den tillsynes obefintliga responsen på krisen från regeringen och media, dyker här upp en riktig lockdown-pärla. Michael Sheen och David Tennant spelar versioner av sig själva (jag misstänker att endast deras närmaste vet exakt hur nära sanningen det ligger). De skulle precis sätta upp en pjäs i West End innan covid-19 satte allt på paus. Pjäsens regissör, Simon Evans, oroar sig för att hans stora genombrott ska gå honom ur händerna och övertalar skådespelarna att fortsätta repetera Sex roller söker en författare online.

Det är en ren fröjd, främst tack vare kemin mellan de två huvudrollsinnehavarna som inte bara trivs ihop, utan också bjuder på sig själva med en enorm portion självdistans. Sheen är idel skägg och vilt hår, distraherad av minsta ljud – ”Fåglarna har återvänt till Port Talbot” – som en eremit i sitt kök. Han framstår nästan som en aggressiv Paddington, med en fast blick som får skärmen att frysa av ogillande. Det är ljuvligt att få höra både Dylan Thomas och det walesiska språket redan i första avsnittet, och det märks tydligt att hans karaktär är den mer lynniga. Tennant framstår som mer villig att testa nya saker och försöker peppa sin vän att hålla manuset levande. Han är minst lika rolig, till synes mer bekräftelsesökande och hanterar isoleringen ganska dåligt. Givetvis blir det inte mycket faktiskt repeterande; de två tjafsar om ordningen i rollistan (ett av många lyckade återkommande skämt), kritiserar varandras insatser i dåtid, nutid och framtid, och kommenterar livet under lockdown.

Men serien fungerar inte bara tack vare de två stjärnorna; en fantastisk ensemble växer fram. Jag tyckte Simon Evans (som även skrivit och regisserat) var fullkomligt briljant. Hans ångestfyllda ansikte fyller skärmen när han försöker locka skådespelarna till samarbete (ett fantastiskt skämt om en kakburk får en suverän upplösning i seriefinalen), och hans stressnivå stiger varje gång Sheen dyker upp i rutan. Lika rolig är Nina Sosanya som den svärande agenten Jo, som vet precis i vilka trådar man ska dra och vilka skådespelare man bör undvika. Tennants fru, Georgia, är storartad i sin roll som tålmodig men trött stöttepelare, där David i mångt och mycket är hennes tredje barn; hon avslutar hemundervisningen redan 10.30 ”eftersom det bara finns ett visst antal sätt en fyraåring kan rita en regnbåge på”. Anna Lundberg är också strålande tålmodig med Sheen, och det känns som om vem som helst av dem kan bryta samman och skrika rakt ut i tommet när som helst. Men självklart tar de sig igenom det!

Dessutom har vi de fantastiska gästspelen, inklusive Samuel L. Jackson som vill ha sitt sagt om rollfördelningen, Adrian Lester som kallas in för att försöka försona de två vännerna – bara för att få sitt lugn i isoleringen förstört av Sheen och Tennant – och, helt magiskt i sista avsnittet, Skådespelerskan med stort S som naturligtvis stjäl hela föreställningen! Det finns också en bihandling som involverar Sheens granne vilket ger situationen ett visst allvar, och hela produktionen bevisar att nöden verkligen är uppfiningarnas moder – ett fantastiskt svar på den nuvarande krisen. Givetvis ger det mersmak och en hoppfull dröm om att få se Sheen och Tennant på scen tillsammans i verkligheten, om inte i Sex roller, så kanske i pjäsen som David skriver?

Sitter du fast hemma? Se vad mer som streamas just nu på grund av teaterstängningarna.