RECENSION: The Glass Menagerie, Duke Of York's Theatre 2022 ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Tennessee Williams minnespjäl Glasmenageriet med Amy Adams i huvudrollen på Duke Of York’s Theatre i London.

Amy Adams i Glasmenageriet. Foto: Johan Persson Glasmenageriet

Duke Of York’s Theatre

31 maj 2022

4 stjärnor

Boka biljetter till Glasmenageriet

Tennessee Williams första succé visas nu i en uppfinningsrik nyproduktion i regi av Jeremy Herrin som varsamt finner nya lager tack vare intressant rollsättning. Berättelsen om den forna sydstatskonstnären Amanda, som desperat försöker para ihop sin dotter Laura med en manlig gäst, saknar kanske det melodrama och den dramatik som kännetecknar författarens senare verk, men det finns en kraft i dess mildhet. Det är en vackert utformad uppsättning och det finns inget behov av att tvinga på pjäsen metateater – Williams ger oss det i sin fantastiska öppningsmonolog där han omfamnar det faktum att detta är en minnespjäl, och skådespelarna hälsar på varandra på scenen innan föreställningen börjar. Glasmenageriet är Lauras samling av glasdjur som hon samlat under sitt isolerade liv; de representerar hennes familj, hopp och drömmar och har en hedersplats som kanske stjäl lite väl mycket uppmärksamhet i sitt stora glasskåp.

Lizzie Annis och Tom Glynn-Carney. Foto: Johan Persson

Det som lockar de flesta är Amy Adams West End-debut som Amanda. På premiärkvällen upplevde jag hennes insats som något endimensionell, särskilt under första akten. Hon verkade tveksam inför att helt ge efter för de mer melodramatiska aspekterna av Amandas karaktär och spelade lite för säkert, med vissa repliker som hastades fram. Det hon gör bra är komiken, och det finns fantastiska repliker i den här pjäsen, som ”Jag ska kliva upp, men jag tänker inte stråla” och ”Han är lika veltalig som ett ostron”. Kvällen tillhör dock Lizzie Annis i rollen som Laura, i sin professionella scendebut. I pjäsen beskrivs Laura som ”halt”, vilket förklarar hennes djupa blygsel och osäkerhet. Annis, som själv har cerebral pares, ger varje replik en djup förståelse och hennes ansikte registrerar varje känslomässig skiftning. Paul Hilton (berättaren och den äldre Tom) och Tom Glynn-Carney fungerar sömlöst som äldre och yngre Tom – dåtid och nutid, hopp och besvikelse. Victor Ali är utmärkt som den ”manliga gästen” Jim O’Connor, artig ända tills han börjar skryta och av misstag tar sönder Lauras enhörning i glas. Det faktum att han inte nått den framgång han förväntade sig efter skolan understryks fingertoppskänsligt av att han spelas av en icke-vit skådespelare, vilket gör honom till en utomstående på liknande sätt som Laura.

Amy Adams och Tom Glynn-Carney. Foto: Johan Persson

Det finns mycket att beundra i produktionen, särskilt Vicki Mortimers scenografi som tillsammans med ljus och ljud mjukt letar sig ut i salongen. Ändå fann jag den märkligt dämpad, kanske lite väl försiktig för tillfället, och den saknade den känslomässiga smäll jag känt vid andra uppsättningar. Men nerverna kommer att lägga sig, och scenen mellan Jim och Laura i andra akten är ensam värd biljettpriset.

Glasmenageriet spelas på Duke Of York’s Theatre fram till den 27 augusti 2022.

Du kanske även gillar:

Läs mer: David Harbour och Bill Pullman i världspremiären av Theresa Rebecks Mad House

ANMÄL DIG TILL VÅRT NYHETSBREV